Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Robinson. Af Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBINSON
563
LÖFVINGSBORG FRÅN SÖDER.
T. v. »Bygget», A. F. Lindblads sista hem.
offentlighet, utmärkelser eller
anställningar. Här tolkades genom Lotten von
Feilitzens mästerliga pianospel den
klassiska musikens härligheter; här läste
Urban v. Feilitzen litteraturens storverk högt,
hvarvid han lika mästerligt föredrog det
tragiska som det komiska dramat, den
klassiska som den moderna vitterheten.
Med ringa röstmedel men utmärkt
sångkonst sjöng han Bellman, liksom visor
af Sehlstedt, Bögh o. a.
De samtal, som i denna krets fördes,
voro alltid i ett eller annat afseende
berikande. Så länge A. F. Lindblad lefde,
var hans geniala personlighet själfklart
medelpunkten för vänner och beundrare.
De, som för egen del hade något på
hjärtat, funno hos U. v. Feilitzen »en
människa full af själ och med denna själ full
af välvilja och sympati», som E.
Bäckström skref i ett bref efter ett
Löfvings-borgsbesök.
Det var ej endast stämningsfulla
stunder de besökande upplefde: många fingo
intryck, som höjde hela deras
lifsrikt-ning, emedan i detta hem deras blick
öppnats för de äkta lifsvärdena.
Sedan Lindblad 1878 och hans hustru
1886 aflidit, ändrades småningom
umgängeskretsen. Gamla vänner skördades äfven
de af döden; genom de fyra uppväxande
barnen kom ny ungdom in i hemmet.
Men dess egenart förblef densamma.
Denna egenart är så väl skildrad af Hellen
Lindgren, att hans ord, i sammanträngd
form, här må anföras:
På Löfvingsborg drar hemlifvet växtkraft
och must från umgänget med stora andar; där
har man ännu tid att vara mottaglig, att
förarbeta intrycken, att odla sig själf, att lefva för
att växa andligen, att förvalta, mottaga, ja,
förädla de stora tankarna ... Robinson är en af
de stilla, djupa naturer, som likt sjön och
källan speglar hvad som finnes omkring och
öfver den af jord och himmel. En af de män,
som har ett hjärtats evangelium, hvilket de bära
som sin stilla skatt. Detta fullödigt harmoniska
intryck var mitt första af Robinson. Bilden
vore ofullständig, om man ej nämnde något om
den yttre människan, som hade något sällsynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
