Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Trollhättans hästar. Av Amalia Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E.B|ör-l*.
TROLLHÄTTANS HÄSTAR
Av AMALIA BJÖRCK
Kraftstationens kraftmaskiner,
åtta mäktiga turbiner,
hava gjort sitt verk.
Var turbin har underkuvat,
fångat, bundit och betvingat
tiotusen vilda hästar.
Åttitusen vita hästar,
näckens vackra vita hästar,
draga nu sitt ok.
Dessa hästar voro fordom
snö på Kölens branta fjällar,
bäckar ner till Frykensjöar,
Klarälvsis, Karlskogakällor,
böljegång i blanka Vänern.
Men i Trollets glada hätta
blevo de till vilda hästar,
starka hingstar, föl och följor.
Hur de flåsat, frustat, stampat,
när de trampat
in i källarvalvens fångsel,
kraftkanalens hårda järn.
Ingen märker, att de klaga
svunnen härlig frihetssaga,
när de draga
inom kraftstationens stängsel.
Blott man hör som tunga hovars
dova spjärn.
Ord och Bild, årg.
Förr var ärelusten den att
storma fri mot fria vidder,
skenande med löddrig bringa
utan band.
Nu är deras lott förvandlad:
dagligdags och underdånigt
känna töm och lyda sele,
för att gagna efter order
av en högre hand.
Prisat vare mänskosnillet
för dess knep och batterier
och en trefasgenerators
tiotusen kilowatt!
Låt oss prisa mänskosnillets
långa mörka sökarnätter
och dess vinning en elektriskt
blå och bländvit natt!
Ännu löpa hundra tusen
fria, sturska, vita fålar
utan gagn och töm.
Också dessa vill jag prisa,
deras vilda, fagra styrka,
med ett högt beröm.
Ännu storma dessa tusen,
hundra tusen lösa fålar.
Många hundratusen hovar
sparka skimmerlätta gnistor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
