- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufjärde årgången. 1915 /
324

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Danserskan på stranden. Av Anna Maria Roos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DANSERSKAN PÅ STRANDEN

Av ANNA MARIA ROOS

Se den unga dansande där på stranden!
Mjuka lemmar röras i rytmisk vaggning,
mjuka slöjor av byssos fladdra kring

vårligt
knoppande fägring.

Högt hon lyfter en kluven gren i handen,
täckt av hagtornsblom uti skärvit fägring;
där under dansen den lyftes och sänks

den tyckes
likna en lyra.

Havets sång — det är den musik hon
följer:

havets stigande sorl och fallande dyning
tona i hennes själ och styra de späda
fötter i dansen.

Soligt glittrande dansa de vinblå vågor,
fröjda sig åt härliga dagens skimmer,
spruta i yrande lek det vita skummet
upp emot stranden.

Och i glittrande yrhet den unga dansar,
rör sig smidigt över den vita sanden;
havets fröjd där är i de snabba stegens
vingade glädje.

Havets fröjd och livets jublande yra,
ungdomslustens sprittning i varma
lemmar,

glittrande ögons gäckande lek och trotsigt
spefulla löjen.

Se — men där en molnsky i väster stiger.
Himlen mörknar. Stormen på svarta
vingar

ilar fram och piskar det vida hav till
skummande oro.

Och den ungas väsen — hur snabbt det
gripes

av ett mörknande kval, en skälvande
ångest,

av den vefyllda aning som tidigt viskar:
»Sorgen skall komma!»

Se, hur flämtande späda barmen häves,
smärtsamt dragas de fina brynen samman,
häftigt ilar hon fram med sträckta armar,
jagad av stormen.

Se — men nu med ens hon förvandlad
synes.

Oron stillats, och i en långsam vaggning
glider hon böljemjukt uti vita slöjors
fladdrande skyar.

Havets längtan dansar hon, när om kvällen,
lyst av silvrade månens blida skimmer,
sorlande det häver sig högt mot strand i
suckande trånad.

Längtan är det ur hennes ögon lyser.
Längtan är där i varje steg som glider
trånande och sakta över den vita
glittrande sanden.

Och det är som en bävande viskning
stege

ur hennes hela späda skälvande väsen,
ur de dansande rytmers trånmatt mjuka
glidande vaggning:

»Kom, o kärlek, du som jag redan tillhör!
Kom, o kärlek, tag mig då i besittning!
Vaken och i slummer om dig jag
drömmer,

du är min längtan!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 11:34:16 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1915/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free