Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Eugène Jansson. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄLVPORTRÄTT (1901). / Thielska galleriet.
EUGENE JANSSON
Av KLAS FÅHRÆUS
Å FRÅGAN, vem som
frälsat honom frän titanernas
övermod, från död och
slaveri, svarade Prometheus i
Goethes bekanta dikt: »Allting har du
själv fulländat, heligt glödande hjärta!»
Ville man ställa samma fråga på den
konstnär, som, gynnad varken av
naturen eller ödet, endast genom en seg strid
med svårigheter, som skulle övermannat
vem som helst annan, räddade sin eld
— så borde svaret lyda: »Hans högt
syftande, okuvliga vilja.»
Ehuru från födelsen belastad med en
klen fysik hade Eugène Jansson i sin
konstnärliga utveckling att föra en
dubbel strid. Först med tekniken, där
handlaget låg honom emot, och där han först
genom en radikal ombehandling av stof-
fet tillvann sig sitt eget personliga
uttryckssätt. Sedan med publiken, som
till en början studsade för hans
impressionistiska stil, ända tills konstnären
formligen tvang den att se huvudstadens
skönhet med hans egen lyriska blick.
Men när uppskattningen till slut
kom för den sublima klangen av
hans symfoniskt stämda färgdikter och
den nyss förbisedde målaren nu i
dagbladen nämndes »den bekante», — »den
berömde», så steg denna virak honom
icke åt huvudet. Han lade sig icke till
ro på sina lagrar. Strävandet efter
skönheten var för Jansson någonting för
mera än den i sig oupphinneliga
fullkomligheten själv. Och varje ny landvinning
blev honom därför endast en ansats till
högre uppgifter, på vilka han med en i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
