Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Det tyska gästspelet i Stockholm. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
HAMNBILD. UTKAST TILL DEKORATION FÖR »WAS IHR WOLLT» AV ERNST STERN.
oss att om Shakespeare säga: motivet att
förväxla tvillingar är urgammalt. Det
finnes redan i »mellersta komedien» i
Grekland. Det har utvecklats av Plautus i Rom,
det har älskats av renässansens
skådespelsförfattare, men nu är det omöjligt och
operettkonventionellt. Det ger ej samma
nöje åt oss, som åskådarna fingo den
tiden. Vi kunna ej tro på att en syster,
klädd som man, kan väcka kärlek hos en
normal kvinna och att hon med sin
kvinnlighet understruken av trikåerna och med
huvudet i knät på den man hon älskar icke
skall väcka misstänksamma om ock
angenäma känslor hos en ung furste. Men kanske
voro furstarna under renässansen oskyldigare
än nu. Könsförväxlingen är teatertradition,
heter det. Ja, men lika omöjlig för oss
som lejon med lösa svansar och väggen
med sin spricka, spelad av hantverkarna i
Midsommarnattsdrömmen, var det för
hovet i Aten. Jag måste på något vis tro
på att kulissen är skog, att papperskronan
är av guld och att Desdemona är oskyldig,
även om hon skulle spelas av den för
omfattande kärleksverksamhet mest kända ak-
trisen. Och det kan man för ett
ögonblick göra, men jag skulle icke för en
sekund kunna tro, att hon var karl, om hon
spelade Portia eller Viola i mansdräkt.
Emellertid, man ej bara får utan bör
ta det ystra fastlagsskämtet som det är och
se vad Reinhardt har gjort av det.
Heinz Herald skriver i sin bok »Max
Reinhardt» i det äkttyska kapitlet Das
Theater als Weltanschauung: »Es hat den
Anschein als ob Reinhardt, der
Ausgestal-ter und Vollender der Illusionsbtihne,
gleich-zeitig ihr überwinder werden wird.» Dessa
majestätiska ord betyda kanske på vanliga
människors språk, att Reinhardt då och då
avlöser de relativt verklighetstrogna
dekorationerna med stiliserade sådana, i denna
pjäs t. ex. den av Ernst Stern skisserade
hamnbilden från Illyriens sagorike, en fond,
som verkar som en något förbättrad
ex-pressionistmålning. Den berömda
Dreh-bühne virvlade i väg utan att ens ridån
fick falla, så att man ibland fick en känsla
av ett på en karusell anordnat enormt
tittskåp.
Det kan måhända bero på svårigheten
4—Ord och Bild, 25 :c årg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
