Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Heidenstams »Nya dikter». Av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i58
RUBEN G:SON BERG
och växter skänka, förstörelselustan, som
framför allt riktar sig mot gamla minnen,
sköna föremål av konst och kultur, lågheten,
som i tanklöst och brutalt våld förgriper
sig på sådant, som borde vara alla till gagn
och glädje. Heidenstam har fått fram
kontrasten mellan den lössläppta, ungskrytiga
gåpåarfräckheten och den värld av höga
värden, som den härjande går fram över,
genom den hurtiga rytmen och ordförrådets
verkningsfulla tudelning i högtids- och
tarvlighetsord.
Det finns två andra dikter — båda från
1914 — som ha tydligt sammanhang med
den idékrets, till vilken »Fången» bildar
ingångsporten, nämligen »Den druckna
titanen» och »Gycklare». Den förra verkar
i vissa stycken som ett utkast. I titanens
figur är det samlat ett knippe motsatser,
som är äkta mänskligt, fast han förklarar
sig vara Zevs’ frände och själv varit med
om striden mot gudarna. Han har vänt
sitt uppror mot sina bröder och sitt eget
förflutna en stilla månskensnatt, och i
strömmande flöde låter han klagorop och böner,
hot och tillstädjelser gå över sina läppar.
Han var bland de slagna — därför smädade
han segrarna och segrarnas värld. Han
var bland de maktlösa — därför hädade
han makten, de värv och lagar, som den
skapande i heligt allvar gav folken. Nu
gitter han inte skymfa och håna, utan hyllar
och lovar. Med fasta och stolta ord
förkunnar han de godas lycka och välsignelse:
Säll den som föddes god!
Då vakta stilla andar härden
och långt på avstånd brusar världen.
Förkovran går från led till led
och plikt och tro och ädel sed.
På helgad mark hans boning står.
Glad och tidig vid sitt verk till sena år.
sluter han i fadrens böner
allt, vad livet honom gav.
Lycklig åldras han, och starka söner
bära honom till hans grav.
Vilken ljus och fridfull målning av ett
ljust och fridfullt liv! Det är nästan
gammaltestamentligt, en hemmets och arbetets idyll,
hägnad av plikttro, vördnad och en
hemlighetsfullt skyddad framgång. Till
motbild ställer titanen ofriden och tomheten
i deras, de fallnas, rolösa och gagnlösa liv:
Intet att älska, intet att vörda,
aldrig bära en börda,
ni följesvenner, säg,
var ledde en armare väg?
Det är omöjligt att inte bakom den
druckna titanens tal till sina bröder ana
sambandet med en stor bortgången svensk
författares förkunnelse. Heidenstam hade
ju en uppgörelse med Strindberg i
strö-skriften »Proletärfilosofiens upplösning och
fall», där han i polemisk skärpa och till
svar på vilda, måttlösa anfall från sin
ståndpunkt angrep Strindbergs författarskap och
åskådning. »Den druckna titanen» synes
mig vara en ny, från stridens hetta frigjord
uppgörelse, där det väsentliga i de två
uppfattningarna, den negativa och den
positiva, hatets och kärlekens, nedrivningens
och det fortsatta uppbyggandets,
förstörelsens och skapelsens, upprorets och
styrelsens, karakteriseras genom en röst, som
talar den senares sak. Det har krävts
många år och många angrepp för att denna
uppfattning, urmodig för ett par
årtionden sedan, ånyo skulle kunna hävdas med
en så brinnande hänförelse, en så hängiven
dyrkan, som nu lagt ord av högsta
poetiska glans och liksom förnyad aktualitet
på skaldens läppar. — Vilka företeelser,
som åsyftas och avstraffas i »Gycklare»,
kan ju förbli osagt. Den löjliga och oäkta
företeelsen, som löper efter ryktbarhet och
modernitet, än med »svenskhet» och än
med »kontinentalitet» som slagord,
änhimla-stormare och än from, förtjänar i alla fall
den svidande snärten mer än väl, och
Heidenstam har lätt för denna rappa, klara
satir, även däri erinrande om Goethe, vars
»Invektiven» än i dag utgöra en både
uppbygglig och högst vederkvickande läsning.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
