Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Rosersberg. Av Ludvig Looström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i;8
LUDVIG LOOSTRÖM
parken under hela den tid Karl XIII
såsom hertig och konung var herre över
Rosersberg. Karl XIV Johan, som fick
Rosersberg i testamente av sin
adoptivfader, ordnade sedan några interiörer
efter sin tids smak; därav förklaras den
olikhet i stilen — sengustaviansk och
empire — som förefinnes i slottets inre.
Jag har passat på att mera i detalj
redogöra för Rosersbergs
byggnadshistoria under denna tid, därför att ingen
gjort det förut. De uppgifter, som
hittills funnits i tryck, ha varit alltför oklara
och svävande, där de icke varit
vilseledande.
Vi skola nu med ledning av dessa
ritningar, som tillhöra kgl. biblioteket i
Stockholm, och av vad som finns kvar
se efter huru hertig Karl och hertiginnan
Charlotte hade det på sitt kära
Rosersberg. När man kom åkande från
Stockholm stora landsvägen fram och närmat
sig det på en höjd liggande slottet tar
det sig bäst ut nedifrån den lågt liggande
uppfartsvägen. Därifrån verkar det
monumentalt med sina höga murar, sina
långa framspringande flyglar och
tillhörande byggnader samt visar sig som
massa ganska storartat. När vi svänga
upp för backen till främre borggården
passera vi en brunnsbyggnad i form av
ett litet öppet kvadratiskt tempel,
sannolikt endast av trä och med ett tak i
form av en hög obelisk, som då var
blåmålad. Numera är den borttagen men
syns på avbildningen. Väl komna upp
på backen måste vi för att komma in
på gårdsplanen fara igenom en inhägnad
bildad av granitstolpar med järnkettingar
hängande mellan sig. Även denna
inhägnad är numera borttagen, liksom det
på sandplanens ovala gräsmatta uppsatta
skulpturverk, som bestod av ett på en
piedestal ställt fyrfotadjur av brons. Så
äro vi äntligen vid slottsporten och stiga
in i den stora rektangulära förstugan, som
prydes av fyra bronserade byster
framställande romerska kejsare, insatta i fyra
nischer, två på varje sida. Gå vi
uppför den breda trappan stanna vi vid första
våningen och stå i hertigens
sängkammare sådan den såg ut efter
hovintendenten af Silléns restaurering. Där skola vi
börja våra konststudier i slottets inre.
Rummet är icke stort, har endast ett
fönster, så att de på väggarna uppsatta
porträtten bliva ganska dåligt belysta.
Så mycket se vi emellertid att de
framställa hertigens föräldrar, konung Adolf
Fredrik och drottning Lovisa Ulrika samt
hans tre syskon, den äldre brodern Gustaf
och den yngre Fredrik Adolf samt systern
Sofia Albertina. Och det talar ju gott
för hans kärlek till sina närmaste att han
velat ha dem omkring sig, när han
neder-lade sig och uppstod. Hans fader, som
är målad av Lorenz Pasch d. y., hade
ju alltid varit snäll mot sina barn,
liksom han var det mot alla människor,
så att det är icke underligt att han sitter
här; men med modern var förhållandet
städse ett annat. »Min mor har alltid
misshandlat min bror Karl ända från
hans späda ungdom», skrev Gustaf III år
1770; ochdå värdet ju vänligt av hertigen
att han i alla fall satt henne på väggen
i sin sängkammare. Porträttet av Gustaf
III framställer konungen i bröstharnesk
och kyller, och Fredrik Adolf, som var
en stor snobb, är elegant som alltid i
sin rödbroderade sammetsdräkt med
furstlig mantel, båda målade i pastell av
Gustaf Lundberg. Av ett särskilt
intresse är pä sitt sätt det här avbildade
porträttet av prinsessan Sofia Albertina,
som är målat i Rom år 1793. Vi skola
därför dröja något litet framför detsamma.
Efter sin äldsta broders mord tyckte
prinsessan att det blev tråkigt i
Stockholm, och därför beslöt hon att göra en
resa till Italien för att förströ sig. Hennes
ekonomi hade liksom hennes föräldrars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
