Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ferdinand Hodler. Av Gregor Paulsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
GREGOR PAULSSON
R. Piper & C:o, München.
EN BONDFLICKA. 1888.
där konstnären säkerligen ej strävat efter
annat än valörmåleri. Men redan tidigt
bryter Courbets dramatik in. »Taureau
dans le Paysage» och »Savetier dans son
echoppe» äro bilder i en överhandtagande
realism. Något direkt forminflytande
från Courbet kan man kanske inte tala
om. Av Courbets kolorism ser man inte
spår, bilderna är hållna i tysta mjuka
färger. Det som för tanken till Courbet
är den omisskännliga realismens starka
accent, men även där har Hodler befriat
sig från det sista av den romantik som
ännu vidlåder fransmannens bilder.
lett »Landskap från Thunersjön» 1881
börjar Hodler visa något av sin egenart.
Ur bildens tystnadsmättade dimmor träda
i svaga konturer fram breda ytor,
komponerade med fast rytm. I denna bild
har icke naturalisten talat, icke en som
vill skildra naturen utan meddela den.
Detaljens skönhet, det pittoreska
alplandskapet saknas helt och hållet. De
obrutna stordragna linjerna omforma
naturen till en medveten samstämmig
linjekomposition. För första gången har
Hodler i en sträng enhetlighet i den
lugna alpsjön och de omgivande bergen
lyckats avspegla den tanke om naturens
storhet och världens odelbarhet som
föresvävade honom.
Dessa breda drag känneteckna även
de porträtt som nu uppstå. Modellerna
äro mestadels unga flickor. Men det
ungdomliga och jungfruliga är icke
återgivet i behagfull lek med penseln, fastmer
ligger över dessa porträtt endast fasthet
och stränghet. Dragen äro tecknade
med en asketisk enkelhet; utan att ta
hänsyn till modellen gör Hodler en
människa där alla ålderns och individens
särmärken äro utplånade. Man har det
intrycket att Hodler velat måla det
allmänt mänskliga hos modellen, icke
individen. Från 1888 finns en »Ung
bondflicka» i en enkel blus av kattunstyg, med
ett öppet ansikte omgivet av tunna flätor,
helt en face mot en neutral bakgrund, som
är fritt från varje sinnligt behag. Glädjen
över detaljens skönhet saknas, de
spelande ögonen, den friska munnen, alla
levande drag äro som döda till en
förstelnad stenbyst. Allt liv, allt personligt
är underkuvat i detta ansikte. Ännu
är det dock endast trevande försök.
Instinktivt anar han den riktning hans
utveckling kommer att taga, men han
har ingen erfarenhet att bygga på, och
i konsten runt omkring honom finner
han ingen hjälp. I sin kamp för själsliga
uttryck, finner han inga besläktade, ingen
vän han i förtvivlade stunder kunde
förtro sig åt och få råd av. Hodler var
redan under sina brytningsår den
ensamme som han förblivit hela livet
igenom. Publiken gjorde naturligtvis sitt
till att isolera honom. Han hade att
tåla det starkaste motstånd från publik
och kritik, tills han 1887 fick ett
hedersomnämnande för ett »Schvveizartåg».
* tf
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
