- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufemte årgången. 1916 /
270

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Tre dagar i Vich. Av Andreas Lindblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2JO

ANDREAS LINDBLOM

KATEDRALENS KLOCKTORN FRÅN
IOOO-TALET.

samt kräva dagar, ja ett par veckor.
Men icke ens den allvarligaste
vetenskapsman torde kunna stänga in sig inom
dess tunga murar, hur kort tiden för
hans besök i Vich än vore tillmätt. Ty
Vich är vida mer än sitt museum. Det
är staden, där minnena sova. Det är
Spaniens Brügge.

*



Mitt rum vätter mot Clara-systrarnas
kloster. Då jag öppnar träluckan till
fönstret, ser jag den höga muren och
den alltid stängda porten, vars smala,
svarta tittglugg liknar ett skarpt öga,
hemlighetsfullt avvärjande.

Jag sitter och väntar på aftonmålet
den första kvällen. Värdshusvärdens
fyra döttrar, svarta som natten, bära
fram bröd, ris, olivolja, fisk och ett par

flaskor vin. Då börjar det just ringa i
klostret. En klagande ton stiger upp
mot vårkvällens himmel. En
klaris-sersyster hade dött på aftonen. Och
därför fortsatte klosterklockan att ringa
i enerverande monotonitet med korta
mellanrum under ett helt dygn. Nog
borde väl den själen ha gått till himmelen
med jubel!

Det var den första söndagen i maj,
i den svala morgontimman, när daggen
ännu glänste på akasiorna utanför min
fönsterglugg. De ljusgröna bladen sände
mig en hälsning från klostergården, ty
träden sträckte därinifrån sina grenar
över muren. Det ringde alltjämt hos
systrarna, men klocktonerna blandades
med rösterna i en procession, som gick
förbi. Jag steg upp och följde den
bortdöende sången in i katedralen, där
mässan just skulle begynna.

Svart natt. Fönstren täckta av tjocka
yllegardiner, som stängde ute det
bländande solljuset. Otaliga gula lågor brunno
därinne, fladdrande och glimmande i
det stora mörkret, likt ensamma
människosjälar i världens tunga natt. Jag
trevade mig fram bland skaran, som
knäböjde på golvet.

Mörkrets skönhet — aldrig har jag
förstått den så väl som under Spaniens
bländande sol . . .

Det var som sagt månadens första
söndag och på aftonen skulle därför
Ro-sari de San Domingo äga rum. Det är
en procession som med månatliga
mellanrum utgår i tur och ordning från någon
av stadens trettio kyrkor, i vilken
biskopen själv vid detta tillfälle celebrerar
vespern. I kväll hade turen kommit till
Santa Maria del Carmen.

De första banéren sänktes redan
under portalens arkivolter. Först kommo
de små korgossarna. Därefter en skara
män, med vaxljus i händerna, stadens
manliga invånare i söndagsdräkt, fattiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:55:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1916/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free