Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Larsson, Liljefors och Zorn i Liljevalchs konsthall. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
CARL G. LAURIN
SOLDATEN. OLJEMÅLNING AV CARL LARSSON. 191 5-
att komma in i stora salen och ändå
trillar in från sidan. Ljuset i salarna är
ypperligt, planen förefaller visserligen
något oredig, men det inre är i alla fall
bättre än det yttre. Det lär ju skola vara
Djurgårdsstil, men påminner tyvärr i
skönhetseffekt mest om prins Wilhelms
palats på Djurgården.
Ett vanligt, i mitt tycke synnerligen
olämpligt, ja ett inhumant sätt att se på
konst är att konstatera tavlan, gå förbi
och sedan betrakta den som avförd ur
räkningen och nästan bli förargad som
över en tombutelj, då den åter kommer
under ens ögon. Något bättre, om också
ej mycket, är att se på konstverket som
ett problem, räkna ut det och så lägga
det till handlingarna. Det Keatska ordet
»A thing of beauty is a joy for ever»
är det vackraste och sannaste, som kan
sägas om ett verkligt konstverk, om det
också är fullt naturligt, eller rättare
nödvändigt, att allt i sinnlighetens värld så
småningom tröttar och att en viss vila
är nödvändig för att man åter skall kunna
njuta med friska krafter. Också
konstnärerna själva bli trötta på ett visst
uttryckssätt, och de skulle ej vilja och än
mindre kunna måla som för trettio år
sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
