Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Lord Byron och politiken. Av Erik Björkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|LÖRD BYRON OCH POLITIKEN
303
för litet slagg, för ärelystnans villa.
En torkad tår är större vinning än
en ocean av blod från fallne män.
Ty den en inre hugnad med sig bringar,
då det där andra — trots triumfens dar
och äreportarne och »det som klingar»
(ifrån ett folk, som knappt har något kvar
att spara på) och rangen, som betingar,
att slöddret står och gapar där och var —
är (kamp för härd och frihet undantagen)
ett simpelt skryt med mord på ljusa dagen.
(D. J. VIII: 3 f.).
Om än en fromsint själ, som ömkan kände,
beslutsamt tog ett vackert barn om hand;
och räddades, som kanske också hände,
en hjälplös gubbe, eller två, ibland —
så vad förslog det, där man hjärtlöst brände
till aska tusen andra ömma band?
I huvudstadsflanörer fån dock medge,
att nog är krig en ganska menlös glädje.
(D. J. VIII: 124).
Däremot svärmade han för
frihetskrig:
— — — Annorlunda stredo
Leonidas och Washington en gång,
som svärdet från förtryckarena vredo,
men gjorde aldrig oförskylt förfång.
Till jubel när som helst är hopen redo,
men dessa minnen klinga som en sång,
och namn som deras skola bli parolen
den stund en framtid tar itu med trollen.
(D. J. VIII: 5).
Byron siade om annalkandet av en
mänskligare tid, och hans ideal var en
världsfred, som den moderna världen
aldrig skulle bryta, så olika det förflutna:
På historiens ofruktbara blad stå tiotusen
erövrare vid sidan av en vis.
Sina känslor för Irland urladdar
Byron ofta, t. ex.:
Betänken, att ert nöje av gazetten
är köpt med blod, dödsryckningar och kval
och att härnäst trumpeten går kring slätten
han träffar Er kanhända med sitt val!
Ja, läsom Irlands sista års historia
och stillen Erins svält med Wellesleys gloria!
Men hos ett patriotiskt folk, som vi,
som älska kung och land, hör det till tonen
och väcker en ofantlig sympati,
så sångmön måste dela illusionen.
Om ödesmål, den snigeln, rotar i
de gröna fält, så svältes ej på tronen
och hungrar Irland, trivs dock ypperligt
vår store Georg med sitt skeppunds vikt.
(D. J. VIII: 125 f.):
Om Markisen av Londonderry, som
omtalas i Don Juan, skriver Byron:
Nog blir det tid att sörja hans bortgång,
när Irland först har upphört att beklaga, att
han blev född.
Men trots alla utfall mot sitt lands
politik och sina landsmäns svagheter,
älskade han England; det var med
kärlekens vrede han bekämpade dess fel.
En underton av fosterlandskärlek skönjes
ofta, själva vredens häftighet beror ofta
därpå. »England with all thy faults I
love thee still!» utropar han en gång.
Även i politiken var Byron som sagt
lyriker och känslomänniska —
carbona-rismen förklarade han t. ex. vara
politikens sanna poesi. Därav kunna vi
förstå hans Napoleonkult.
Men då Byron åtog sig det svåra
uppdraget att som ledare deltaga i det
grekiska frihetskriget, blev hans politik
praktisk, då nedsteg han från lyrikens
höjd till verklighetens prosa. Den allians,
han så mycket smädat, visade han all
nödig hänsyn för att dymedelst kunna
gagna den sak han stred för. Han visade
sig som en verklig statsman även i sin
hållning gent emot den söndring inom
de grekiska partierna, vilken han bittert
beklagade. Ingen kan säga, vad som
kunnat bliva av honom, om han fått leva.
Här stå stora vidder öppna för fantasien.
Kanske hade han misslyckats som
praktisk politiker, kanske hade han slutat som
talman i överhuset, ja, kanske hade han
erbjudits och antagit den grekiska
konungakronan, varom han synes hava
drömt trots allt sitt raseri mot denna
världens furstar och väldige.
Som politisk skald var Byron
radikalismens banérförare och har verkat som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
