Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Nyhebreisk lyrik. Av M. Ehrenpreis och Ragnar Josephson - Ch. N. Bialik - Om du vill känna... (1898) - David Frischman. Messias (1896)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYHEBREISK LYRIK
Då skall ditt hjärta säga åt dig, att din fot
beträdt den tröskel, som för till vårt livs hus
och att ditt öga skådat vår själs källa.
Och om Gud ej ännu har rövat från dig
all sin heliga ande, om ännu han lämnat
kvar i ditt hjärta en gnista av äkta hopp
om bättre lyckliga dagar,
som stundtals lyser upp dess fåror av mörker —
då skall du veta och höra, min plågade broder,
att det blott är en gnista, en rest av en gnista,
genom ett under räddad från elden, den väldiga,
som dina förfäder satte i brand på sitt altar.
Och vem vet om ej deras tårars strömmar
ledt oss och fört oss hittills, om ej deras böner
varmt hava talat för oss hos Gud, den evige–—
och om ej de med sin död bjödo oss livet,
evigt att leva!
DAVID FRISCHMAN
Född 1862 i Lodz (Polen). En av de få nyjudiska diktare, som föddes och uppfostrades under
jämförelsevis gynnsamma och fria förhållanden, blev han huvudrepresentanten för »europeismen»
inom den nyhebreiska litteraturen. Han är ovanligt produktiv och mångsidig. Lika utmärkt som
lyriker, novellist, följetonist, och framför allt som litteraturkritiker, utövar han ett dominerande
och välsignelserikt inflytande på hela det levande släktet av nyhebreiska diktare och författare.
Hans arbeten i dikt och prosa hava utkommit i samlingar, omfattande flera band, på hebreiska
och på jiddish. För närvarande är han sysselsatt med storslagna litterära företag i Moskva.
MESSIAS
(1896)
Genom rymdernas natt jag hörde ett dån,
likt dånet av kedjor, likt rasslet av järn,
när länkar slå mot varandra.
Se, himlarna öppnade sig
och ett mäktigt flöde av ljus bröt fram,
en väldig strålglans bröt fram över mig,
den störtade ned likt ett vattufall
av brinnande blått och scharlakan–—
Jag faller till jorden med sviktande knän:
Detta är Gud, Herren Sebaot.
Krysolit och jaspis och röda moln,
moln som stiga och sjunka,
omvärva en vilt uppflammande eld,
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
