- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugusjunde årgången. 1918 /
537

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Sigtunastiftelsen och dess nybyggnad. Av Manfred Björkquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SIGTUNASTIFTELSEN OCH DESS NYBYGGNAD

biblioteket.

del mindre byggnader finnas rum för
lärare och elever vid folkhögskolan.

Fullt utrymme för sin verksamhet
får Stiftelsen först då det stora
komplexet blir färdigt. De ännu ej byggda
längorna, som komma att genom
arkader ansluta sig till hospitiets byggnad
åt öster till, skola omsluta en stor
skolgård. Den norra längan blir elevhus,
den sydöstra skall inrymma stor
samlingssal, gymnastiksal, lärosalar, elevernas
matsal, bibliotek, lärarebostäder m. m.
Först då kommer ock byggnaden
arkitektoniskt helt till sin rätt.

*



Till sist några data ur
Sigtunastiftelsens korta historia. Den 24 oktober
1916 undertecknades stiftelseurkunden av
ärkebiskop Nathan Söderblom,
professor Seved Ribbing och doktor Ludvig
Lindroth. Den 16 juni 1916 vigdes

grunden till nybyggnaden. Den 31
oktober 1917 öppnades folkhögskolan och vid
julen samma år hospitiet. Den
högtidliga invigningen av byggnaden
förrättades den 18 augusti i år av ärkebiskopen,
assisterad av bl. a. biskop Eklund,
styrelsens ordförande.

Invigningstalet utgick trån Jesusordet
»Min fader verkar ännu alltjämt» —.
Detta ord om den levande Gudens
alltjämt fortsatta uppenbarelse och
verksamhet i vår värld är för Sigtunastiftelsen
ett levande ord. Till sin själ är detta
verk ett barn av den unga svenska
kyrkan, födt, som vi tro, vid klangen av
morgonklämtningen till en ny själarnas
dag. Så tro vi, och därför se vi med
glädje på tornet, som är avbrutet midt
i sin fortgång uppåt. Vi känna oss stå
i ett vardande, såsom Luther vittnade om
Gudslivet »Allt är i gång — allt glänser
icke, men allt fejas.» Och vår blick

537

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:56:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1918/0585.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free