Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Puvis de Chavannes. Av Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PUVIS DE CHAVANNES
hans konstnärsgärning i dess helhet. —
Han var en italiensk lager, har någon
träffande anmärkt, ympad på burgundisk
vinstam.
Som tjugoårig reser han i Italien ett
par år; så vidt jag vet är detta hans
enda sejour i det land med vars äldre
konst hans egen är så besläktad. Hans
enda utländska resa överhuvud taget —
han är den stationäre fransmannen. Hans
lärare har jag nämnt, hos Delacroix
stannade han endast tre veckor, då ateliern
stängdes av brist på elever. — Utställer
för första gången 1851, varefter han
avhåller sig under åtta arbetsamma år.
Första framgången dateras 1861;
medaljeras och blir inköpt (till Amiens).
Härefter följa några uppdrag, Marseille,
Poitiers. 1863 deltar han i de refuserades
salong; 1876 utställer han kartongerna
till »Genoveva», och 1878 fästas de
fullbordade dukarna på muren i Pantheon.
Från denna stund och till hans död,
jämnt tjugo år senare, fortlöper arbetet
med en metodisk regelbundenhet, som
söker sin like. Ena året utställer han
kartong, det andra den slutförda
dekorationen. Varje morgon under alla dessa
år beger han sig till fots, vädret må
vara sol eller regn, den halvmillånga
vägen frän Place Pigalle till den stora
ateliern i Neuilly. Sällan och då endast
helt kort tid lämnar han Paris. Han
stänger in sig i ateliern, förtär en biscuit
och några cerises à l’eau de vie — tills
arbetsdagen är slut. Då beger han sig
att intaga en riklig diner i vänners lag.
Ett par år före sin död låter han viga
sig vid sin väninna sen många år
tillbaka, den rumäniska prinsessan
Canta-çuzeme, vars bekantskap han gjorde redan
uti Chassériaus atelier: Hon dör följande
år, och Puvis, som känner sitt eget slut
nalkas, uppbjuder sina sista krafter att
fullborda »Genoveva förser det belägrade
Paris med livsmedel.» Detta är hans
avsked till livet, och Genoveva bär hans
följeslagerskas drag. Han lägges på
sjukbädden och med en gest ber han de
sörjande avlägsna sig, därmed
uttryckande en önskan att skiljas hädan ensam
med sig själv. Så skedde: den 24
oktober 1898. —
När man frågade Puvis vem han
räknade för sin lärare, blev svaret: Ingen!
Vistelsen i några elevatelierer var av
kort varaktighet, och då han gjorde
studieresan i Italien var han mycket ung och
hade ännu icke bestämt sig för
konstnärsbanan. Han var därför alltid
myc-net förbehållsam då talet kom på denna
resa; men så mycket spràksammare då
talet kom t. ex. på den italienska
dekadansen Bolognaskolans koryfeer, som han
kallade »målarna fa presto» och vilka
lärde hur man inte borde måla.
Vissa konstdoktorer, Richard Muther
bland andra, anmärka att Puvis de
Chavannes äger ringa teknisk färdighet,
förvånande nog när man betänker hans
egenskap av fransman. Anmärkningen
visar grov okunnighet: Teknik i konst
är allt som kan läras. Det är
konstruktion först och främst, kompositionens och
detaljernas; det är yrkets materiella sidor,
färgernas hållbarhet likaväl som
färgmotsättningarnas estetiska inverkan. I dessa
och liknande frågor blev Puvis en mästare.
Betänker man så att han oftast har att
röra sig med dimensioner som gå långt
utom de vanliga måtten och där det
fordras intelligenta beräkningar för att
övervinna alla svårigheter, så tror jag
man rättare bör kalla honom en
överlägsen tekniker. — De lärda herrarna
ha nog gentemot Puvis begått samma
misstag som de gjort sig skyldiga till
vis à vis Millet. De betrakta en viss
bondskhet eller tafatthet, som utmärker
637
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
