- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguåttonde årgången. 1919 /
507

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - De nya Frödingsupplagorna. Av Sverker Ek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE NYA FRÖDINGSUPPLAGORNA

blir frisk i hjärnan, så att den
duger att bruka utåt — inåt har den
verkat ganska bra och givit mig många
sanningar och skönheter.» I ett brev till
Ellen Key (nr 121), som tydligen skrivits
i januari 95, när Fröding vistades i
Suttestad, fast det feldaterats till 94 liksom
andra samtidiga (se nr 156), heter det
förhoppningsfullt: »Jag har funnit upp en
slags solgud åt mig till eget bruk och till att
nyttjas, så länge han håller. Den frie
förnuftige ariern har åter vaknat till liv
i mig, sedan jag varit olycklig en tid
under semiternas ok. Och ariern är
soldyrkare, som Ni vet, och hatar theologi
av hela sitt hjärta, och avskyr judiska
stadgar av all sin håg.» Här är den första
antydan om en Morgondröm, varav första
sången trycktes i Karlstadstidningen 20
april 1895. I ett brev till Maurits
Hellberg av den 30 januari omtalas utförligare
den ovan antydda omvändelsen: »Jag har
verkligen varit med på ett slags
omvändelse, men jag tog först allting theologiskt
och inte logiskt, etiskt och estetiskt i enlighet
med mitt väsen. Därför såg jag all livsglädje
försvinna i den ensidiga, färglösa strävan
att vara ödmjuk och lydig, ge upp mig
själv (naturligtvis med upprorsyttringar
emellanåt). Men nu tycker jag mig inse
att det enda rätta är att omfamna hela
livet med all dess millionfaldiga
mångsidighet — ta med allt, ända till lättsinnet,
det sorglösa löjet över allt.» De bägge
sista uttalandena äro av utomordentligt
intresse, särskilt när man nu kan se dem
i deras inbördes sammanhang. Den
kurva Frödings åsikter beskriver står
tydligen i oupplösligt sammanhang med
sjuklig depression och därpå följande plötsliga
lustkänslor, men Fröding vet att
tillvarataga allt i en helhetssyn, som far en
väldig spännkraft, därför att det är humor
på botten. Härmed anges på en gång
Stänk och flikars erfarenhetsvärld och
grundsyn.

1895 börjar Frödings brevväxling med
Verner von Heidenstam först på allvar,
och det är tydligt, att denna mycket gladt
honom. Heidenstam äger nu en särskilt
upplivande trollförmåga över sina vänner,
och Fröding njuter hans brev som
»apelsiner och äpplen». Frödings egna brev
beröra moral och litteratur, och på bägge
områdena går han pä med en utmanande
käckhet, som nog stimulerats av
Heidenstam. Sålunda utlägger han i ett långt
brev vad han »tänker och vet om våra
medbröder af skrivarekasten» som svar
på Heidenstams »långa Ernst
Ahlgrens-brev om litteraturens närvarande tillstånd
i Stockholm». Givetvis diskuterar han
också Heidenstams nyutkomna diktsamling,
och det är tydligt, att den jämte de
samtidiga Heidenstamsbreven utövat ett
bestämt inflytande på Stänk och flikar. En
gång har Fröding sökt döma mellan sig
och Heidenstam och utleta vilken som är
störst. Han gör halvt på skämt
Heidenstam skyldig till strandhugg från
värmländska låtar i »Tiveden», men låter mest
vågen gå upp och ner. Om sig själv
skriver han: »kanske kommer jag långt neri
efterföljarskaran, kanske kommer jag inte
så långt från hövdingeplatsen heller». Detta
svängande mellan klenmod och tillförsikt
har alltid varit Fröding eget. Hans
storhet ligger däri, att han alltid visste haka sig
fast vid tillförsikten, när klenmodet hotade
ta överhand, och därför behöll han också
hövdingeplatsen. Heidenstam har själv
i vigda ord tillerkänt honom den vid hans
jordafärd och därmed storslaget avslutat
vändiskussionerna i breven. De må också
tjänstgöra som slutvignett under den bild,
som här skisserats med hjälp av Samlade
skrifter och Posthuma skrifter:

Skald, stig genom nattens dörr

kungarak till skuggornas skara !

Oförgängligt

pträngaspelet, ditt silverklara,

ljuder ännu för oss som förr.

507

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1919/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free