Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Alexis Kivi. Ett diktaröde. Av Werner Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexis Kivi
faller märkvärdigt, att man stundom
velat frånkänna den varje tendens. De
sju bröderna är sålunda till sin syftning
en »bildningsroman». Dess närmaste
släktingar i litteraturen böra icke sökas
bland de verk, i vilka en Rousseauisk
flykt från kulturen skildras, utan bland
dem, som behandla människors
»Bild-ungsgang» genom olika skiften, kamp
mot egna ofullkomligheter och
omgivande vrånghet till harmoni på
grundvalen av inre och yttre upplysning,
deras strävan mot ett medvetet,
upphöjt och både för dem själva och det
allmänna tillfredsställande mål. Det
finnes som bekant i den moderna
vitterheten en mängd skildringar av detta
slag rörande sig omkring enskildas
arbete för sitt genombrott. Hos Kivi är
strävandet, i motsats till dessa, framställt
såsom kollektivt: men de sju bröderna
bilda på sätt och vis en individualitet.
Dock, såsom en moraliserande
försvarsskrift för upplysningen och en
predikan mot dåligt leverne vill ingen
därmed stämpla boken. Syftet framträder
för resten blott i verkets senare del: i
den tidigare lyder författaren helt sin
lust att handskas med dessa typer som
han vill, han låter sin humor fritt leka
med deras svagheter och yppa sin
medkänsla med deras ursprungliga
godhjär-tenhet, sin mirakulösa iakttagelseförmåga
triumfera och kompositionen sorglöst
breda ut sig över alla de brokiga
äventyren. Det är icke heller i tendensen
som bokens värde och egendomlighet
främst ligger. Den betingas av dess
konstnärliga egenskaper, ingalunda
skymda i den senare delen, trots bakgrundens
förskjutning: dess utomordentliga
teckning av folklynnet, i olika och
målmedvetet fasthållna skiftningar representerat
icke blott hos de sju bröderna men
också hos flera icke mindre
karakteristiska bifigurer; dess övriga dittills okända
Juhani blåser i näverlur.
verklighetsliv, dess mäktiga naturmåleri,
dess fullständigt egenartade stil med sin
blandning av naiv och obegränsad
realism samt allt slags romantik både på
prosa och vers, dess ymniga, ofta
barocka, alltid själfulla och glada humor,
dess fantastiska uppfinningsrikedom.
Verket är icke avslipat, det är som hugget
direkt i en rå massa med en väldig
men skicklig mejsel. Scenernas
åskådliga liv i författarens fantasi låter honom
alltjämt dialogisera dem — kanske är
detta också minnen från någon
romantisk roman eller en föresvävande tanke
på dramatisk form —- och det kan icke
nekas att en del av dem förefalla
utdragna och meningslösa. Men dessa
och andra utväxter kunna icke skymma
stammens kraftiga resning eller
lövverkets frodiga grönska.
541
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
