Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Anders Zorns konst. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders Zorn s konst
han besatt i riklig måtto »det unga
sinnelag», det »klockan tio på förmiddagen i
huvud och hjärta», som C. J. L.
Almqvist finner vara charmen i svenskt
folklynne. Han segrade naturligtvis först och
främst i kraft av det sagolika herravälde
över uttrycksmedlen, den förmåga att
icke vilja annat än vad han kunde, som
han visade sig besitta, så godt som från
första stund han fick en pensel i
handen, och som knappast någonsin svek
honom under hans långa
konstnärsgärning. En annan egenskap, som
grundlade hans karriär, var måhända icke
enbart godartad — smidigheten,
assimilationsförmågan, som tillät honom att ge
sina saker den parisereleganta tournure,
som så väl passade i stycke med
salongernas mondäna lyx.
Akvarellmålaren Zorn —■ det var som
bekant akvarellerna vilka först
skapade hans ryktbarhet — är en briljant
kåsör, som i en bestickande delikat
form med osviklig säkerhet noterar vad
han ser och finner anmärkningsvärdt i
marockanska hamnar, i spanska
gatu-kvarter, vid engelska flodstränder och i
franska budoarer. Det kan ligga en
smältande, blombladslen ton över hans
akvareller — som i det direktör T.
Laurin tillhöriga gossporträttet — en
förtrollande daggig friskhet — som i det
porträtt av fästmön, vilket konstnären
kallat Luftslott (nu i Nationalmuseum) —
men lika ofta en doft av söt parfym,
som i längden knappast verkar
attraherande. En jämförelse med Carl
Larssons ungefär samtidiga Grèzakvareller
måste givetvis utfalla till dessas fördel;
man känner livligt, var uppfattningens
intensitet varit starkast. Hade Anders
Zorn stannat här — d. v. s. där han
stod omkring år 1888 — så hade vår
konsthistoria endast haft att inregistrera
en ny Egron Lundgren, virtuosare i
tekniken, omedelbarare i föredraget än före-
Gossporträtt. Akvarell. i88j%
Tillhör direktör Th. Laurin.
gångaren men med samma begränsning
över sin konst som denne.
Övergången från akvarell till
oljemålning omkring år 1887 är den
betydelsefulla händelse i konstnärens
utveckling, som leder till mästerskapet. Först
i den tunga, mera hårdarbetade
oljefärgen finner han sin absolut personliga
form.
Uffizieporträttet ger oss både direkt
och indirekt kosmopoliten Zorn, som
mellan resorna har sin atelier och sin
andliga hemort i världens huvudstad.
Trots en del solida egenskaper är det
dock ett arbete med något av
akvarellernas ytliga bravur. Porträttet av
Co-quelin Cadet (i dir. Laurins samling,
även det signerat 1889), som på ett
glänsande sätt summerar samman alla
de goda erfarenheterna från
ungdomsutvecklingen, formar sig till en hyllning
till en sida av den franska kultur, som
konstnären känner sig stå i så stark
547
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
