Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Anders Zorns konst. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar M a s c o 11 S i I f v er s to lp e
grafiska produktion1 så springer det
snart i ögonen, att den personliga
insatsen här liksom i oljemålningarna
varit av starkt växlande styrka, och
några verk, ett tiotal, komma att
framstå som resultat av ett kraftuppbåd,
där alla genom arbetet med de
mellanliggande, mera studieartade bladen
förvärvade resurser av konstnärlig
uttrycksfullhet och teknisk kunnighet satts in.
Till dessa huvudverk höra bl. a. En
premiär från 1890 — lika
beundransvärdt genom sin känsliga komposition
som genom sin tolkning av det
atmosfäriska —, Valsen från 1891, Oväder
från samma år, i vilken en för Zorn
egendomlig romantik i
naturuppfattningen pä ett sällsamt suggestivt sätt
blivit uttryckt, vidare den grandiosa
Renan-etsningen (1892), porträttet av
Henry Marquand från 1893, Irländskan
(1894) — ett mästerligt djärvt och
saftigt blad —, Strindbergsporträttet från
1910 och slutligen Vicke (1918).
Liksom Zorns grafik rör sig med samma
motivkrets som hans oljemålningar, så
dokumentera de även samma
konstnärliga avsikter. Inom etsplåtens kanter
lever ett stycke liv med samma
intensitet som inom målningens ram, om
också materialets art naturligen i förra
fallet lockat till ett mera intimt
framställningssätt. I Zorns hand får
etsnålen penselns uttrycksmöjligheter;
under streckens täta, snedt fallande
regnskur rundar sig formen, tindrar ljuset,
skälver luften. Genom omväxling i
strecklagens riktningar och grader av
täthet lyckas Zorn avvinna sina blad
1 Ett godt tillfälle härtill ger dr. Karl
Asplunds magnifika, med förstklassiga
reproduktioner försedda katalog över Zorns etsningar,
av vilken första delen utkom till mästarens
60-årsdag i februari detta år och den andra
är under tryckning (Karl Asplund, Zorns
graverade verk, A.-B. H. Bukowskis konsthandel,
Stockholm 1920).
rent koloristiska effekter. Färganslaget
i oljemålningen Bryggeriinteriör kan
exempelvis till fullo avläsas ur den
härefter gjorda etsningen Stora
bryggeriet (1890); ur den immiga grå luften
lyser väggens kopparglans och flämtar
en röd blus. I grafiken markeras den
utveckling mot starkare plasticitet, som
vi iakttagit inom hans måleri, av ett
tenderande mot mer lineär stil och ett
förstärkande av taktilvärdena.
När Grudd-Anders gick och
vallade kor hemma i Mora, roade han
sig med att tälja djur med sin
dalakniv. Det sista verk som sysselsatte
den världsberömde konstnären var en
liten statyett i trä, Den brustna
krukan. Anders Zorn bar under hela sin
konstnärsgärning på skulptörens
formintresse, och det är egentligen
förvånande att han så få gånger tog till
skulptörens material utan nöjde sig
med att ge sin känsla för volymen
uttryck i ett kraftigt formbildande måleri.
Kände han måhända att arbetet med
lera, trä och sten skulle föra honom
in på vägar, som ledde bort från den
naturalistiska form, vilken så väl
tillfredsställde hans behov att ge evighet åt
det flyktigt blommande nuet sådant
han upplevde det med hela sin
blodfulla sinnlighet och tvinga honom till
en stilisering, där doften och friskheten
kunde äventyras? Att han klart
fattade, att skulpturen krävde en mindre
impressionistisk, en mera dekorativ
hållning än måleriet — därom bära hans
egna skulpturverk vältaliga vittnesbörd.
leke så mycket huvudverket Gustav
Vasa, som visar en del eftergifter
åt naturalismen; rockskörten fladdra i
den sträva vintervinden, och den högra
handens gest, där tro och tvivel tala
på en gång, griper ut på ett sätt, som
löser upp formen — jag medger att
det bjuder emot att söka i detalj na-
560
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
