- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
117

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fr ån S to c k h o lm s teatrar

tenskapsbrottet uteslutande är herrns sak,
också torde vara den japanska.

Herr Ivar Nilsson gjorde en åtminstone
för oss trovärdig typ med ett rörelseschema,
som förefaller japanskt. Vad det vore
roligt att få se en lika god skådespelare som
herr Ivar Nilsson i Tokio spela hur en
svensk rör sig!

Hela stycket verkade alldeles för
abstrakt. Baciller kunna visst inte vara för
renodlade, men teaterstycken kunna vara
det. Man minnes i första rummet herr
Töre Svennbergs kraftprestation. Skulle
han kunna rå med en ännu svårare sådan?
Rent av bli en Doktor Mirakel för en
organism, som har mycket av en begåvad,
kärlekshungrig, lätt hysterisk kvinna, och
som fordrar en stark, klok och vänlig man,
som hon kan se upp till.

Gurli är ett bara tjugufyra år gammalt
stycke. Man skulle ha trott, att det firat
sextioårsjubileum. Med Gurlis
framställa-rinna är det tvärtom.

Pjäsen verkade på mig som en
konfektbit, som man hittar kvarglömd i en
byrålåda, och just på samma vis gjorde den
sig i januari 1898, då denna pjäs
uppfördes i Stockholm och sedan spridde sig
över världen, spelades såväl i Moskva som
i San Fransisco och lyckliggjorde åtta
europeiska länder. Men ändå vittnade
ojäviga, som närvoro vid gamla
Dramatiska teaterns föreställning, bland vilka jag
både av blygsamhet och därför att jag
icke var med ej kan räkna mig, att
stycket verkade nedslående som dramatisk
produkt.

Författare tycka, att pjäsen är det
viktiga, regissörer att författare och
skådespelare böra hålla sig i andra och tredje
planet, skådespelarna att regissörer äro
onödiga, och att själva stycket mera är
att betrakta som ett material eller som en
gymnastikapparelj för en gymnast. Nå,
men kritikern, är inte han ofta också
viktig? Kanske det, och då är det allra mest
galet. Men nog är det väl ändå bra
väsentligt, att både regissörer och
skådespelare ha något att arbeta med och ställa
fram för ögon och öron och ibland även
för själen.

Gurlis författare, Henrik
Christierns-son, var också skådespelare och regissör.
Han borde kunna vara rättvis mellan de

Fot. Almberg & Preinitz.

Ivar Nilsson som officern
i Ett drömspel.

tre parterna och var i alla händelser en
duktig och arbetsam person, som visste
vad publiken ville ha och gav det i så
allmängiltig text, att man, då det gäller
både konstnärerna och grevarna i pjäsen
liksom i en biografpjäs kan sätta in ryska,
franska och spanska namn allt efter
önskan. Det var roligt att se
konstnärsmiljön, men också den aristokratiska kretsen
hade sitt intresse. Det kunde vara
intressant att göra en undersökning om, på vilka
vägar teaterschablonen och
tjugufemöres-böckerna kommit till sin barocka
uppfattning av konstnärernas bohemliv och
aristokratfolks societetsliv. Meningen var visst,
att pjäsen spelade i Stockholm 1922, för
man talade om källaren Pelikan och hade
en så stark tro på korta kjolar, att då
Gurli av den religiösa grevinnan skulle
späkas med enkla toaletter, gjordes hennes
nya kjol i alla fall så kort som den kan
vara under vårsäsongen 1922. Friherrinnan
Cederström var i ali denna halvgamla jol-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free