- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
398

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl G. Laurin

ej att undra på. Och hans frus förre make
— spelad med en ovanlig eller rättare
med en för herr Brunius vanlig humor —,
hjärtligt belåten med att ha sluppit från
äktenskapet, varnade honom också både
som vän och medicinare.

I huvudrollen gav emellertid Anders de
Wahl allt vad den kunde ge, och icke en
stavelse föll till marken. Deras äktenskap var
troligen helgat av kyrkan och naturligtvis
beseglat av staten men hade i alla fall mycket
av det man kallar ett »vilt äktenskap»

En roligt gjord pjäs av samma kaliber
som den för några år sedan givna Signora
Cavallini är Leo Dietrichsteins The great
lover, en amerikansk pjäs, här kallad
Damernas egen.

Anders de Wahl spelade primadonnan,
som här är maskulin, förste barytonen Jean
Faurel, och vi få här vara med om att
bevittna ett behärskande av det som
fransmännen kalla toute la lyre, tragik och
komik, sensualism och trötthet, humor och
spleen, vighet och olust, äkta och oäkta

känsla, så att man måste reservationslöst
beundra den sprudlande livskraft, om vilken
hans spel vittnar. Man fick vistas bakom
kulisserna. Går det verkligen så roligt och
dramatiskt till där? Don Juan-de Wahl
var, åtminstone i mellanakten, och det var
den man fick se, lika bra som John Forsell
i denna opera, och slets mellan den
temperamentsfulla operasångerskan Giulia
Sa-batini, briljant spelad av den ståtliga Märta
Halidén, och den temperamentslösa
amerikanskan, sopranen Ethel Warren i Renée
Björlings älskliga gestalt. Man får hålla både
författaren och herr de Wahl räkning för den
utmärkta slutscenen. Med döden i hjärtat
— han hade mist både rösten och Ethel
på en gång — telefonerar han till en av
sina New York-beundrarinnor och gör upp
om en utfärd i sluten bil samt får in i
melankolien en nyans av hoppfullhet av
obetalbar verkan.

På Blancheteatern uppträdde Maria
Orska, Baronin von Bleichröder, i några
stycken, som enligt uppgift ligga särskilt

398

Maria Orska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1922/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free