Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Peder Månsson. Vår siste svenske medeltidsskald. Av Robert Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ro b er t Geete
Intet skördas när han går att sova,
ty bergets avel ger då ingen gåva,
men ligger bonden i sömnen slapp,
så växer ändock hans åkerlapp. —
1 s Ty skriver jag bergsmännen denna bok,
att han henne läsande må bliva klok
och lära utdraga båd’ silver och gull,
varav i Sverige jorden är full:
koppar, kvicksilver med alun och bly
20 och järnmalm finns ymnigt i mossar
och dy.
Som tuppen letar efter sin föda,
skrapar i mullen och gör sig möda,
men vräker bakom sig dyra stenar
och samlar bjugg och korn allena,
2 5 så gör ock i Sverige mången man,
som blott på få saker tänka kan;
goda ting ligga till hands vid hans fot,
som kunde råda för fattigman bot,
ty riket har gott om naturens gåvor,
30 som lätt kunde bringa rikedoms håvor,
men fåkunnighet är hos oss så stor,
som var och en vet som i riket bor.
Få färdas ur riket att grundligt lära
sitt yrke till konstens fromma och ära,
35 tvärtom, till Rostock har vägen burit
att lära latin, så är klippt och skuret.
Kungen tillhörde att låta in komma
allsköns yrkesmän riket till fromma,
då fördes ej från oss så mycket gott,
40 för vilket vi blott få spe och spott —
med tillägg: »de äro svenska apor,
och dem kan man skinna med grova
skrapor!»
7. S t en sn i d ar k ori s t.
(Ädelstens kons t.)
Alla de ting i världen kunna finnas,
som Gud har skapat och av mänskor
besinnas,
hava sin särskilda kraft och dygd,
fast människan ej dem förstår till
sin blygd,
5 ty som nattskävan jo; flädermusen] ej ser
klaraste sken,
så är människan ock till förstående
sen.
Likväl är mycket beskrivet och rönt,
som ej i naturen förblivit lönt [o: dolt’.
Ty skrivs denna boken om ädla stenar,
10 som ädlare äro än gullet, jag menar:
karbunkel och jaspis, ametist och rubin
safir, diamant, topas, amandin.
De flesta komma från Indiens land,
behandlas och slipas med konstfärdig
hand;
15 till oss föras stenar av slagg och glas,
som ur alkemisternas deglar tas,
ty kostbart gull är ej allt som glimmar:
fastmer blott en ögonskalk, som flimmar
[o; gycklar];
fruar och jungfrur gäcka de mest,
20 när till Sverige kommer en utländsk
gäst . . .
(Forts., ett helt blad med omkring jo verser,
bortskuren i hdskr., handlade säkerligen, liksom de
två sista raderna, som dverstrukiis i hdskr., om
kvinnors fåfänga.
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
