Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Borgholms slott under de sista trehundra åren. Av Ernst E. Areen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Borgholms slott
les omtyckt lekplats för traktens
ungdomar, vilka naturligtvis av okynne
fortsatte där de äldre börjat av egennytta.
Enligt en trovärdig samtidas utsago blev
sålunda den ståtliga Tessinska
borggårdsportalen, som ännu i början av
1830-talet var alldeles oskadad, till stor del
nedbruten av råa sällar, vilka efter denna
bedrift roade sig med att rulla
kolonnskaftens delstycken utför källartrappan
för att därvid få nöjet »att se
trappstegen sönderspräckas och höra det
buller, som styckena åstadkommo nere i
källaren.»
Jämsides med den av mänsklig
vinningslystnad och förstörelsebegär
förorsakade skadegörelsen utsattes borgruinen
för en i viss mån farligare förödelse,
framkallad av naturens tysta starka krafter.
På mossbelupna murar och vittrande valv
spirade med tiden upp en frodig
vildflora av allehanda buskar och träd,
vilkas rötter sakta men säkert sprängde
sönder det massiva murverket.
Om människohänder och naturkrafter
ostört fått fortsätta sitt gemensamma
förstörelseverk, skulle Borgholms slott
antagligen i våra dagar varit förvandlat
till ett jättelikt, om sommaren i
yppigaste grönska inbäddat stenkummel.
Enskilda personers behjärtade ingripande
lyckades dock medan tider var avvärja
den hotande förintelsen. Deras framsynta
och målmedvetna strävanden kröntes med
fullständig och välförtjänt framgång, när
vid slutet av förra seklet en djupare
kulturåskådning fått makt över sinnena och
gjort vården av kulturarvet från svunna
tider till en lika kär som oavvislig plikt.
Den som historisk forskare ryktbare
med. dr. johan wilhelm lidén, vilken
under åren 1842—60 verkade som
kurhusläkare i Borgholm, uppträdde redan
1 Direktör Carl Hultenbergs efterlämnade
anteckningar.
Johan Wilhelm Lidén.
Porträtt i förf:s ägo.
i mitten av 1840-talet till slottets försvar.
Med outtröttlig energi sökte Lidén
övervinna myndigheternas envisa likgiltighet
för det skamlösa ofog, som i åratal
opå-talt fått bedrivas inom slottet, och som
första tecken på vederbörandes vaknande
intresse och ansvarskänsla får man väl
betrakta ett kortfattat omnämnande av
ruinen i länsstyrelsens i Kalmar den
30 juni 1849 avgivna ämbetsberättelse.
Doktor Lidéns aktion fick snart en tro-1
gen och handlingskraftig bundförvant i
direktör Carl Hultenberg, som 1846
övertog arrendet av Borgholms kungsgård,
och deras gemensamma ansträngningar
framkallade så småningom en opinion
bland traktens rättsinniga invånare mot
det rådande oefterrättliga tillståndet. Då
prins Oskar 1858 besökte slottet, fick
Hultenberg ett lika oväntat som
kärkom-met tillfälle att inför denne fint bildade
och för våra historiska minnen varmt
intresserade furste framhålla
nödvändigheten av myndigheternas ingripande till
ruinens skydd. Genom prinsens
förmedling utfärdades också följande år förbud
mot olovligt beträdande av slottet, och
397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
