Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Fra hovedjæger til gentleman. Et avsnit av den menneskelige dannelses saga. Av Alexander Bugge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexander Bzigge
Nordiske krigere fra folkevandringstiden
efter Sophus Miiller.
»være mere stolt over at ha vundet
kransen i lekene end Samoaneren når
han har hugget hodet av sin faldne
motstander. Han bar det med sig gjennem
landsbyen bort till det sted der
hövdin-gene var samlet for at höre nyt fra
kampen. Han danset, hoppet, skrek, fortalte
om sin dåd og ropte ut sit eget og
sin faldne motstanders navn. Når han
langt om længe var kommet dit hvor
hövdingerne sat, gjorde han endda nogen
krumspring og lagde så hodet ned foran
fötterne på dem.»
At ha håret snauklippet eller snarere
raket på issen var, ser vi av Tacitus,
hos Chatterne et kjendemerke på
krigeren. Den samme skik hadde trolig også
de andre Germaner, og den holdt sig
helt ned til folkevandringstiden. Det ser
vi av en skildring av Hunnerkongen
Attilas hof, der germanske sæder rådet.
Denne skik har likeledes sit sidestykke
hos andre primitive folk. Hos de
krigerske Zuluer i Sydafrika lar de unge mænd
haar og skjæg vokse. Först når de er
omskåret og hövdingen har git dem lov
500
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
