Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den moderna bildkonsten i Finland. Av J. J. Tikkanen. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’j. J. Ti k k an en
Vallinkoski. Oljemålning av Victor Westerholm. 1913.
I Ateneum i Helsingfors.
ska, som på hans tid triumferade i
impressionismen. Trots sin överlägsna
begåvning var han i grunden eklektiker,
en kompromissmänniska.
Edelfelts styrka låg utan tvivel mera
i en intelligent förståelse samt i
behärskningen av konstens formella
uttrycksmedel än i fantasi och känsla. Han var
så att säga en nykter entusiast, eldigt
livfull, lidelsefullt hängiven men tillika
rationellt objektiv, i sin konst vida mer
betänksam än övermodigt självsäker.
Han var aristokrat till och med i sitt
bondmåleri, en aristokrat visserligen av
detta ädelt huniana slag, för vilken intet
mänskligt är främmande. Han var
positivist, och hans analyserande iakttagelse
gjorde honom till en förträfflig
porträttmålare. Hans outtröttliga arbetslust och
hans stora lätthet att producera vållade
emellertid en beklaglig ojämnhet i hans
alstring, tyvärr blott alltför märkbar t. ex.
i hans porträtt av Viktor Rydberg i
Nationalmuseum.
Det är tydligt att en konstnär av
Edelfelts bildning och intellektuella
läggning måste ägna sig väl för
illustrationen, det konstnärliga
översättningsarbetet, och att hans förutsättningar voro
alldeles särskilt lämpade för illustrering
av sådana skaldeverk som Snoilskys
»Svenska bilder» och Runebergs
»Fänrik Stål». Med dem kommer ett patos
i hans konst, som — man vågar kanske
säga det — i det stora hela höjer
honom i nivå med uppgifterna, en
hänförelse som det över Finland inbrytande
ryska förtrycket tände i flammande låga.
Det låg från början något ridderligt i
hans väsen; det yppade sig nu något
heroiskt, något storvulet i hans konst.
Men vad landskapet beträffar —
vilket ingalunda saknar betydelse i hans
alstring — fattades honom måhända ett
djupare sinne för naturens stämningsliv.
Hans blick var alltför genomträngande
för att icke förbise den över vattnen
svävande anden. Bland Edelfelts svenska
förfäder var, enligt hans egen uppgift,
Swedenborg en. Men dennes clairvoyance
hade hos hans sena ättling förvandlats
till en klarsynthet i verklighetens värld.
Dock vilar i alla fall över hans
landskap — t. ex. bland illustrationerna till
Fänrik Ståls sägner — en strålande
idealitet, som låg djupast i ali hans
strävan, så realist han än var till sin
konstnärliga trosbekännelse.
Det starkt begränsade utrymme som
står till mitt förfogande tvingar mig åter
till en uppenbar orättvisa mot flere mer
eller mindre till samma grupp som Edel-
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
