Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Olympos. Av Otto Cyrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olympos
Agi a s Dionysios i Mavrolongodalen.
kanske en svensk mil fågelvägen, men
hur lång skulle icke vägen bliva!
Efter vår kaffefrukost kl. 5 på
morgonen hade vi icke haft tid tänka på mat,
därför smakade lunchen kl. 4 på
eftermiddagen inte illa. Därtill denna
olympiska omgivning med gudabergets högsta
toppar framför oss och med
blomsterrika gräsmattor och stora snöfält i
ständig omväxling. Vi skulle snart
taga farväl av snön, men avskedet blev
både humoristiskt och smärtsamt. Där
vägen borde lämna Baraplatån och
slingra sig nedför den branta dalsidan lågo
nämligen väldiga snödrivor. Att få vår
karavan över och nedför dessa snödrivor
visade sig alldeles ogörligt. Vi skickade
kunskapare åt båda hållen, men
ingenstans voro möjligheterna till en
traversering större. Vi måste bita i det sura
äpplet och lämna djuren, som fingo åter-
vända samma väg vi kommit. Själva
rutschade vi utför snön och måste dessutom
packa på oss allt bagaget, som djuren
hittills burit. Ett par kistor måste t. o. m.
lämnas uppe vid snön för att hämtas med
mula från andra sidan dagen därpå.
Nedklättringen till dalbotten blev ej
lätt, till att börja med utan väg och med
många ofrivilliga rutschpartier, först
genom präktig tallskog, längre ned genom
bokskog och över härliga gräsmattor med
massor av vackra blomster, bl. a. en
kungsängslilja. När vi nått dalbottnen
föll skymningen på, och fastän här fanns
en liten väg, voro svårigheterna långt
ifrån slut. Mörkret kom plötsligt och i
den djupa dalen med största intensitet,
vägen försvann alltsom oftast, särskilt i
den uttorkade flodbottnens stenvirrvarr.
Och vi saknade våra riddjur, dessa djur
med sin fenomenala förmåga att i mörker
715
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
