Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Operabalett och folkdans. Av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Klein
gen näppeligen de förnämares baletter
kunna jemföras». En beskrivning från
1800-talets senare hälft upptar åter
»uppränningen», d. v. s. det agerande parets
»armkrok» med samtliga herrar och damer
i tur och ordning, den i »branicula»
förekommande passagen över de knäböjande
leden samt, som tredje tur,
»sammanslåendet», där paren ömsom »krypa under»,
ömsom »gå över» varandra fram och åter till
utgångsläget. Tvivelsutan förekommo ännu
andra variationer av denna i sina element
mycket typiska kontradans. »Folkdansarna»
hava, naturligt nog, sökt giva de förut
växlande och i allehanda ordning utförda
turerna en viss fixerad prägel, varvid man
bl. a. (enligt meddelande av
upphovsmannen) tillagt en sista, avslutande tur.
Detta tillvägagångssätt var ingalunda
godtyckligt. Det framgår tydligt av
bevarade protokoll och stadgeförslag, att
redan det äldsta Philochoros ansåg sig
berättigat att komplettera sådana danser
om vilka endast ofullständig kännedom
kunnat vinnas, liksom också att genomföra
behövlig normalisering i avseende på steg,
turer o. s. v.
Ett exempel skall visa med hur stor
frihet man kunde gå till väga inom
»folkdans»-kretsar på den tiden. Det hade redan för
åtskilliga år sedan av en framstående
got-länding berättats mig, att
Gotlandskadril-jen, sådan den dansas efter »folkdansens»
tradition, icke godkändes av gammalt folk
på Gotland. Följande min i folkdansfrågor
mycket initierade sagesmans anvisningar
kunde jag senare vända mig till rätter man
för att få autentiska upplysningar i saken
och erhöll då följande brev, som är ganska
belysande för frågan om
»folkdans»-traditionens förhållande till
folktraditionen :
Gotlandskadriljen, sådan den dansats i
Philochoros och Svenska Folkdansens vänner,
framfördes första gången offentligt på våren 1893.
Gotlands nation skulle på Uppsala teater ha
ett spex, och i programmet ville man ha in så
mycket nationellt som möjligt. En landsman,
som brukade roa oss med sina fiollåtar, erinrade
sig musiken till Gotlandskadriljen, och några
nationskamrater sekunderade honom, då det
gällde att få fram turerna i dansen. Det var
mycket brått, och några kompletterande
upplysningar hemifrån hann man ej skaffa. Med
hjälp av några tränade philochorister stiliserades
en del av de moment, som endast dunkelt
föresvävade oss. Så fingo vi en passabel dans, som
gjorde sig utmärkt på programmet och med
sin lekande grace väckte livligt bifall.
Philochoros upptog den också genast och lancerade
den samma sommar på sin turné i Södra
Sverige. På den vägen gick dansen in i det
svenska medvetandet. Då jag sedermera kom hem
till Gotland och återsåg den riktiga kadriljen,
märkte jag förvanskningarna. Vid ett besök i
Folkdansens vänner något år efteråt tog jag
mig friheten att söka rätta en del — men
avspisades överlägset med upplysningen, att
Philochoros varit läromästare. Jag ansåg det
ända-målslöst att explicera dansens tillkomsthistoria
och min roll därvidlag, utan lät mig nöja. Jag
visste ju också, att den på Gotland hade
varianter och vågade ej taga ansvaret för nya
modifikationer. Så kommo bristerna att för ali
framtid vidlåda dansen, tack vare den
omständigheten, att ingen prövotid fick förflyta mellan
den första försöksuppvisningen och den turné
som kastade varan ut i marknaden.
Så klara papper som detta finnas tyvärr
ej i avseende på många av danserna, men
fallet torde, även om det icke i denna
extrema form förekommit ofta, vara rätt
betecknande för den grad av
noggrannhet, man, åtminstone tidvis, ansett sig
kunna åtnöjas med. Flera autentiskt
bestyrkta exempel på i sen tid
företagna, mycket fria omstiliseringar av
gamla folkdanser i uppvisnings- och
normaliseringssyfte skulle kunna anföras, om
utrymmet tilläte, men de lämnade exemplen
torde vara nog för att ådagalägga, att vi
icke alltid ens ha de gamla
allmogedansernas schema bevarat i orört skick.
Finns det, kan man då kanske fråga
sig, överhuvud taget några verkliga
svenska — eller andra —• folkdanser?
För att kunna komma till en uppfatt-
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
