Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
brukar frodas i Margareta-framställningarna.
Här var allt äkta, äkta också den varma
sensualism, som verkade så på rätta sättet
upprörande i hennes framställning, ej minst
då hon i ångestfullt accelerando framsade:
»Meine Ruh’ ist hin», det klaraste och
djupaste som är sagt om kvinnans kärlek. Ja,
hon var härlig i kyskhet och skygghet, i lust
och lycka och ej minst — och det vill ej
säga litet — i förtvivlan. Åhörarna få lätt
litet för mycket av den varan, men här
lyssnade man tjusad. Naivt och intensivt undrade
hon över sin olycka, så att man tyckte att
det var riktigt synd att ej Goethe fick
uppleva att se henne. Den viktigaste mindre
rollen, Martha, hade utformats av Tyra Dörum.
Utan överdrifter var hon den handfasta
småborgerlighetens representant. Och detta bland
annat har hon till vår solida glädje ganska
länge varit på Dramatiska teaterns seen.
Frans Molnar eller Molnàr Ferene, som
man säger på ungerska, har i
Försvarsadvokaten gjort en förut här i Stockholm
uppskattad fars. Nu gavs den på Kungl.
Dramatiska teatern. Den handlar om en populär
försvarsadvokat, doktor Sarkany, som
försvarar en bekant stortjuv och lyckas få
honom frikänd. Genom att hans rival och
antagonist, både i domstolen och i äktenskapet,
polisintendenten Csato, en natt då Sarkany
är borta överraskas av Puzzér, tjuven, som
har den ofinkänsligheten att göra inbrott hos
sin forsvarsadvokat, kommer polisintendenten
och fru Sarkany båda i tjuvens våld till
den grad, att den senare både dricker ur
champagnen för de två älskande och kan man
säga våldproponerar duskap med rättvisans
representant. Hade man varit tjuven, tycker
jag man hellre skulle våldproponerat med fru
Sarkany. Tjuven skulle inför domstolen eljes
genast meddela att han sett de två älskande
under nattlig timme tillsammans.
Stycket spelades med obligat farsöverdrift
utom av tjuven själv. Herr Winnerstrand
var här i alla avseenden vinnande och herr
Sven Bergvall, försvarsadvokaten, lagom
pompös men litet för stollig. Kanske
berättigade dock pjäsens art något till den idioti,
som är comme il faut i farser och operetter.
Men Csato — herr Torsten Winge är i alla
händelser litet väl mycket gummigubbe,
ögonfröjd hade man av fru Sarkany— fru Renée
Björling och hennes syster i pjäsen, fröken
Fot. Atelier Jæger.
Marta Ekström som
Margareta i Faust.
Anna Lindahl. Och fröken Tyra Dörum
var en oerotisk, mera heroiskt anlagd
kvinna, vilkens hjältedyrkan omfattade
detektivromanernas både tjuvar och poliser.
Hela pjäsen gav intrycket av något
filmaktigt, overkligt, knappast stannande på
näthinnan och i alla händelser icke inträngande
i hjärnan.
Dramatiska teatern har försökt sig på stora,
ting på sista tiden. Ibland har den
misslyckats, men bemödandet har, särskilt då det
gällde Per Gynt och Faust, varit skönt, om
man också lyckades bättre med det förra än
med det senare stycket.
Herr Töre Svennberg är värd varmt tack
också som teaterchef och hyllas för den
kraftiga och rika insats han gjort i vårt
teaterliv under de sex år han varit Dramatiska,
teaterns ledare. Han hör till de icke
alltför talrika teaterdirektörer som lyckats.
Nu har lyckans hjul rullat igen, och
intendenten Erik Wettergren med krona och spira
sitter överst på hjulet, och i juli går det ut
ett band ur hans mun, på vilket det står
»Regno» — jag regerar. Jag står honom per-
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
