Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - En svensk forskarbragd på klassisk mark. Av Lennart Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lennar t Kjellberg
Svärd med
guldbeslaget fäste
och svärdsknapp
av guldbeslaget
elfenben.
och för den kretiska konsten under dess
naturalistiska skede kännetecknande drag är
den förmåga att uppfatta och återge
verkligheten i dess konkreta utformning, som
guldskålens mästare här givit så
intressanta prov på. Så är t. ex. ingen av de fyra
bläckfiskarnas centralkroppar alldeles lik
någon av de andras. De förete alla
individuella särdrag.
Utom dessa båda praktfulla, om en
häpnadsväckande konstskicklighet vittnande
dryckeskärl, som voro jämförelsevis väl
bevarade, påträffades också ett par rätt illa
tilltygade kärl av guld och silver, vilka dock
tack vare ett synnerligen väl utfört
konserveringsarbete av en av Europas skickligaste
experter på detta område återfått icke blott
sin ursprungliga form utan även
åtminstone en del av sin dekoration. Den ena av
dessa pjäser är en guld- och silverbägare
av samma form som de berömda
Vafio-bägarna. Den påträffades sammantryckt
till en formlös metallklump på konungens
bröst. Även här är den inre släta skålen av
guld och den yttre manteln, som uppbär
den i drivet arbete utförda reliefbilden,
liksom även handtaget, av silver. Vad man
genom konserverings- och
restaurerings-arbetet lyckats få fram av reliefbilden
visar framdelen av en i sträckt språng med
upplyftat huvud framrusande tjur och
delar av en annan. Galopperande tjurar
voro ett älsklingsmotiv inom den kretiska
dekorationskonsten.
Liksom i drottningens skål med de
inlagda tjurhuvudena finna vi även här de
båda ädelmetallerna guld och silver
förenade i samma guldsmedsalster, och i bägge
fallen är det silvret som valts till material
för konstframställningarna. Detta senare
förhållande synes vittna om det höga
anseende som silvret åtnjöt såsom ädelmetall
inom den kretiskt-mykenska kulturkretsen.
Om tillika, såsom prof. Persson
antyder, dess egenskap att vara mer
svårarbetat än guldet och därigenom kräva en
större arbetsprestation härvid även spelat in,
må lämnas osagt. Alldeles otänkbart är det
ju icke.
På konungens bröst påträffades även
tvenne silverbägare, som voro svårt
skadade, men som man genom lämplig
behandling lyckats återge deras ursprungliga form.
Blott det ena av dessa silverkärl, vilket till
formen erinrar om en altarkalk, är prytt
med bilder i drivet arbete: i låg relief
utförda jaktscener, hjortar som förföljas av
hundar. Hundarna äro framställda i det
för den kretiskt-mykenska konsten
karakteristiska sträckta språngschemat med
framben och bakben i nästan horisontalt
läge, en av hjortarna störtar samman och
böjer mot jorden den stolta hornkronan,
en annan gör en fullständig voit i luften,
liksom en av tjurarna på den ena Vafio-
518
Svärd med
guldbeslaget fäste
och svärdsknapp
a v aga t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
