Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Agnes von Krusenstjerna. Av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agnes von Krusenstjerna
Av Johannes Edfelt
I.
ET MÅ VÄL VARA goda
författare obetaget att utgiva
vad en del kritiker med en
egendomlig term benämna
»mel-lanböcker». Agnes von Krusenstjernas
litterära preludier voro av sådana böckers
art. Det är onödigt att närmare sysselsätta
sig med dem: de äro i stort sett
dilet-tantiska, sakna litterär standard men ha
måhända en gång fyllt sin uppgift att för
en stund förströ. Gott. De vile i frid. Man
kunde betrakta också En dag driv er skas
anteckningar och Fru Esters pensionat som
skärmytslingar mellan större slag. Men
skillnaden mellan ett omorgnat ansikte och ett
vaket kan knappast vara större än mellan
de famlande förstlingsverken och dessa två
böcker —• den förra en samling graciösa
berättelser, sagor och uppteckningar från
några års vagabondage, den senare en med
säker och medveten konst framställd
människoskildring, där ett pensionat — i
litteraturen, som bekant, för detta ändamål ofta
utnyttjat — får tjäna som enande miljö.
Det är tydligt, att det först är i En
dag-driverskas anteckningar, och där i de senast
tillblivna styckena, som Agnes von
Krusenstjerna framträder som fullt medveten
om sin egenart och sina uttrycksgåvor, ty
denna bok är synbarligen, ehuru senare
utgiven än första delen av romantrilogien om
Tony, till konceptionen av tidigare datum.
Man finner i denna samling skisser fullt
utbildade åtminstone de rent artistiska
egenskaper, vilka, enbart de, skulle göra Agnes
von Krusenstjerna till en i modern svensk
litteratur sällsynt och överraskande
bekantskap : stilens varma, fylliga ton och sköna
glans, det på en gång virilt fasta men ändå
lätta, aldrig ansträngda föredraget. En
diktare kan ju röjas också i ett bagatellartat
format, och så mycket är visst, att de ofta
miniatyrartat knappa »silhuetter, skisser och
fantasistycken» som En dagdriverskas an-
teckningar består av, ha en ingivelsens
friskhet, som ingen fäsör mäktar. Det hör till
undantagen — ett sådant är t. ex.
»Konstnärslängtan» — att detta omdöme upphör
att gälla. Om också inte
människogestaltningen i de berättelser, som avse att ge
en psykologiskt betonad sådan, ännu nått
den styrka, bredd och pregnans, som den
senare skulle erhålla, glömmer man ändå
inte i första taget sådana ting som
»Barnet» eller »Den första», där en plötslig,
säker och intensiv belysning kastas över två
själar, ställda inför en häftig, skakande
konflikt. Inte mången diktar heller en saga
som den om »Prinsessan Sola Gulls
fotspår» med dess genomskinliga symbolik utan
att snubbla på vad som ligger i så farligt
och lurande grannskap: faddhet,
honungssötma, änglaljuvhet. Författarinnan har
emellertid lyckats gracilt och säkert undvika
sådana vanskligheter. Men vad man särskilt
ville fästa uppmärksamhet på i denna bok,
är de små raderingar med Stockholms-motiv,
som avsluta volymen: »David Copperfield
vid Stockholms Ström», »Försommar»,
»Stockholmsvår». Här har Agnes von
Krusenstjerna lyckats höja skenbart enkla ting
till en poetisk betydelsefullhet, där gratie,
värme och ett lätt kanaljeri mötas. Det är
obekant, om författarinnan gjort bekantskap
med Katherine Mansfield’s konst — hennes
namn faller en i varje fall här lätt på
tungan. Vad man slutligen ville säga är att
dessa impressioner väl uppväga en mångfald
ordinära kåserier och journalistiska
utflykter i liknande terränger.
Det som i En dagdriverskas anteckningar
nästan uteslutande är kapriciöst skälmeri, lek
och lätt flykt, med ett ord angenämt, har i
Fru Esters pensionat ändrat karaktär. De
problem, som i denna bok uppställas och
dryftas, äro — liksom i Tony-böckerna,
vilka äro av äldre datum — av helt och hållet
erotisk karaktär. Där den lugne och sympa-
632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
