- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionionde årgången. 1930 /
53

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ny mentalitet i Finland. Av Hans Ruin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hans Ruin

man djupast känner vid allt det efemära
och tidsbundna, som simmar på ytan. Vad
man uppnår därmed är alltför lätt att blott
skymma bort det som haft utsikt att leva
på längre sikt.

Och slutligen — det viktigaste av allt.
Det är inte för att på nytt topprida
mänskligheten med något slags
övermänniskoideal vi här måste hålla på jagets, världsögats,
okränkbara distans. Ty detta jag, söm man
åter vill förvisa i ett skymundan för en
väldigare realitet, den stora kollektiviteten,
kan inte finna sig uti att se sina
höghetsrättigheter överflyttade på ett namnlöst vi.
Allraminst rättigheten att döma, efter
insikt länka och bära ansvar. Jagets röst
varken kan eller får uppgå i den stora
världskonserten för att däri förkvävas. Då
vore det slut icke bara med allt personligt
hjälteskap. Det vore slut med någonting

ändå viktigare. Den personliga vakttjänst
åt världen, som endast den för allt vrångt
och falskt i tillvaron lyhörda självständiga
människan kan utföra.

Nej, världsskeendets bullrande, groteska
konsert får ej tränga in i och utfylla varje
skrymsel av det personliga livet.
Människan behöver samling i helig stillhet, där
själens djupaste tongångar kunna
förnimmas. Hon behöver sin himmel och sitt
dunkel, liksom näktergalen behöver
skogens djupa, mystiska skymning för sin
sång.

Detta sagt utan att vi för den skull
behövde glida ned i den individualism, som
så ofta blott är ett finare namn för
egocentricitet och veklighet. Att finna den
nödvändiga balansen mellan det
individuella och det kollektiva — det är tidens stora
och maktpåliggande problem.

53

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free