- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionionde årgången. 1930 /
644

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Agnes Branting. Av Bengt Thordeman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bengt Thordeman

som framgått under hennes ledning, dold
för den som söker hennes namn, men
uppenbar för den som söker hennes gärning.
På sommarens stora utställning
exponerade Licium — den anstalt hon grundat
år 1904 och som under årens lopp
tillförsäkrat sig en allmänt erkänd rangställning
—- hennes sista skapelse, en enkel
mässhake i svart och vitt. Det är en värdig
slutpunkt i hennes konstnärliga
produktion: allt är förfining, klarhet och
harmoni.

Om man betecknar den estetiska
renässansen inom textilkonsten som hennes
ungdoms strävan, så var arbetet för de
dyrbara paramentskatternas vård det verk
hon upptog, då hennes bana stod på sin
middagshöjd. Redan i föredraget 1893
framskymtar intresset härför, och år 1908
grundades på hennes initiativ föreningen
Pietas, som har till uppgift att ombesörja
konservering av äldre, ömtåliga textilier.
Framförallt i samarbete med en av vårt
lands kunnigaste museimän, baron
Rudolf Cederström, utexperimenterade hon
där metoder för de sköra stoff ernås och
broderiernas behandling, som icke blott
ur estetisk, vetenskaplig och praktisk
synpunkt äro mönstergilla utan även
mången gång verka förbluffande genom den
skicklighet varmed blekta och smutsiga
trasor kunnat återgivas skönhetsvärden
som man knappast anat att de ägt. Det är
ett oskattbart räddningsarbete som Agnes
Branting utfört i föreningen Pietas. Det
torde ej finnas många av våra stora
textila dyrgripar — och vi kunna med
stolthet uppvisa en imponerande rad av
sådana — som ej av Pietas behandlats och
som vi tack vare detta med trygghet
kunna överantvarda i eftervärldens vård.
Agnes Branting ägde just denna sällsynta
kombination av praktisk förmåga och
teoretisk insikt, som i särskild grad kräves
för ett arbete sådant som detta. Med
ömhet och tålamod, med forskariver och

djup respekt för föremålens integritet
gick hon till verket, och resultatet blev
sådant att hon inom detta område
erkändes som en auktoritet långt utanför
landets gränser.

Det var väl de problem som yppade sig
i samband med hennes
konserveringsverksamhet som förde henne in på den rent
vetenskapliga utforskningen av
textilkonstens historia. Här presterade hon
ännu de sista åren av sitt liv tillsammans
med professor Andreas Lindblom det
standardarbete över landets bestånd av
medeltida textilverk, där hon nedlagt
huvudparten av all den rika fond av
kunskap och studier hon samlat under sitt
arbetsfyllda liv. I betraktande av den
väldiga arbetsbörda av praktisk art som
alltid påvilade henne och som hon ej
någonsin undandrog sig är det en förvånande
rik — och fullödig -—■ vetenskaplig
produktion hon lämnat efter sig, utströdd i
tidskrifter som Fornvännen, Fataburen
och Svenska Slöjdföreningens Tidskrift
eller i kataloger och
utställningspublikationer. Den kulminerar i hennes stora
avhandlingar »Das goldene Gewand der
Kö-nigin Margaretha in der Domkirche zu
Uppsala» (1912), »Textil skrud i svenska
kyrkor» (1920) och framförallt i det
nyssnämnda monumentalverket »Medeltida
vävnader och broderier i Sverige», som i
två digra och med det yppersta
bildmaterial försedda delar utkommo år 1928 och
1929, av vilka den förra behandlar det
inhemska och den senare det importerade
materialet. Härmed har äntligen rättvisa
vederfarits de oskattbara dyrbarheter av
textila konstverk vi äga i Sverige.
Särskilt överraskande och glädjande var att
författarna kunde tillföra svenska
atel-jeer och verkstäder arbeten av en sådan
hög konstnärlig kvalité. De broderier, som
mot slutet av 1400-talet utgått ur den
stockholmska ateljé, vars konstnärliga
konturer här för första gången fixerats, el-

644

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:02:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1930/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free