Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den svenska tidskriftslitteraturen. Några konturer av dess historia. Av Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska t i d s k r i f t sliiteraturen
likationer redogörelser för nya rön inom
naturvetenskaperna, geografiska
upptäckter m. m., varför de trots sin naivt
godtrogna prägel ej utan skäl blivit jämförda
med senare tiders populärvetenskapliga
magasin. Den mest kända av genrens
publikationer var den i Hamburg av
Eberhard Werner Happel utgivna Grösste
Denckwürdigkeiten der Welt, oder
soge-nannte Relationes curiosæ. Som titeln
antyder har den varit den svenska
tidskriftens närmaste förebild.
1700-talet med sin ökade intellektuella
rörlighet och sina förbättrade
kommunikationer blev för journalistiken i alla dess
former en stark uppgångstid. Tidningarna
få ett mera aktuellt och omväxlande
nyhetsmaterial att röra sig med och kunna
därför utkomma oftare, de lärda
sällskapen börja offentliggöra sina rön i
regelbundna publikationer, och slutligen
frambringar den ökade allmänna
läskunnigheten och läslusten hos publiken en
alldeles ny form av periodisk litteratur, den
moraliska veckoskriften. Företeelsen har
sin bakgrund i ett markant drag i tidens
lynne, som Andreas Rydelius förträffligt
tecknat i följande ord: »Man kan utan
hyperbole säja, at hwad discourserna
angår denna tij dens temperament är helt
moraliskt. Det är nu såsom et
all-männeligit wedertagit mode at
morali-zera, hwilket manér i wårt käre
fädernesland är tämmeligen nytt och kan räknas
ibland denne tidens besynnerlige
egenskaper.»
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
