Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Faunillane. Carl Gustaf Tessins fesaga och vad den speglar. Av Sigrid Leijonhufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F a it, ii i 11 a n e
Le Prince P e r c e b o a r é e d a n à L’ A L L é e d e d Idécj.
har ådragit sig jättens vrede genom att
försumma sina trädgårdar, ej plantera annat
än kål och krusbärsbuskar i stället för att
bygga paviljonger och ordna parterrer och
fontäner. Det är ett skämt med en annan av
Tessins svägerskor, grevinnan Eva Bielke,
gift med friherre Johan Gabriel Sack på
Bergshammar. Hon var alltid godmodigt
road av Tessins raljeri, och han har inte
kunnat motstå frestelsen att i sagan för
ett ögonblick konfrontera även henne med
jätten, ehuru den episoden ej spelar någon
roll i fortsättningen.
Befrielsen av Pensive är däremot det
motiv som fullföljes i sagan. Förälskad i
henne vid första anblicken, inleder
Perce-bourse ett samtal, varunder feen Envieuse
stiger ned ur molnen i sin av ormar dragna
char och till tack för att prinsen löst
Pensive ur förtrollningen förenar dem med
varandra. Hon gör dock till villkor att
deras dotter, då hon kommer till världen,
skall lämnas i hennes beskydd. Envieuse
infinner sig också vid barnets födelse,
flyger bort med henne och ägnar henne sin
vård ungefär i enlighet med utkastet från
nyårsmorgonen 1738.
Men i den färdiga sagan är inflätad ännu
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
