Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Angelo Poliziano: Till min flicka. Översättning av Ane Randel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANGELO POLIZIANO
TILL MIN FLICKA
Min lilla flicka, läckrare
än haren och kaninerna
och mjukare än vävnader
från Coos eller gåsungsdun!
Min flicka, mera kättjefull
än vårens alla sparvebarn,
än ekorren med jungfrubarm,
den ständigt ystert lekande!
Min flicka, mycket sötare
än sockret eller honungen,
mer vit än mjölk, som löpnade,
än första snön och liljorna!
Min tös, på vem en bacchuspilt
ej tordes jämna lockarna,
ej herden, den amphrysiske,
fast kärlekslekens legohjon
förhindra deras fladdrande
kring dina båda tinningar
och deras fasta flätande
till knutar, guldgult skimrande!
Han skulle icke neka dem
att fläktas ömt av vingarne
på skälmska kupidonerna
och under dagg och myrrhadoft
bli tusenfaldigt krusade.
Min tös, från vilkens älskliga
och ljusa anlet flamma än
en hemlig kärleks dubbelbloss,
som jag ej mäktar närma mig
helt nära eller fjärranfrån,
förrän en låga möter mig
och sänder strålar hemligen
in i min märg, jag stackare!
Det är ej ögon, hedersbror,
men facklor, röda fackelsken,
de eldbloss Amor skapat oss
och Venus glad förnyade,
sen gratier gett dem näringen.
Hur skall jag stämma tonerna
om näsans form och kinderna,
där purpurn mängts med vintersnö
som rosens hy med liljornas?
Hur blir min sång om läpparne
med rodnad från korallerna,
så djupt och ofta präglade
av mina kyssars kärleksbett?
Hur kväder jag om tänderna,
de vita pärleraderna,
om tungan, som förbryllar en,
så ofta Venus nått sitt mål
och kopplat hop de älskande
med sammangjuten andedräkt,
emedan under kyssarne
de ge varann sin andedräkt,
den doftande, och ge sig hän
åt smek och glada viskningar?
An hakan sen, den svarvade,
den vita halsens pelare
och nacken, vilken tusenfalt
av mina armar famnades
som träd av murgrönsrevorna?
29I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
