Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Fransk genombrottskonst under nittonhundratalet. Av Ragnar Hoppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fransk genombrottskonst-under nitton h u ndratalet
Maurice U t r i 11 o. T o b a k s b u t i k e n.
Nationalmuseum. Gåva av Föreningen för fransk ocht svensk konst.
arbeta, snarare kanske tvärtom, ty hans
last har isolerat honom från människorna,
den har skärpt hans medfödda
överkänslighet utan att döda hans intensiva
konstnärliga uttrycksbehov.
Det underliga har så inträffat, att denne
sjuke, svage man, som redan vid unga år
syntes dömd till undergång, nu, vid ännu
ej femtio års ålder, har bakom sig ett
livsverk, vilket åtminstone i fråga om
kvantiteten nästan saknar motstycke i
vår tid. Och detta verk är ett
dokument av det största värde, gripande i
sin uttrycksfullhet, omedelbart,
pendlande mellan djup, söndersliten tragik och
barnslig lyckokänsla inför livet och
naturen.
Utrillo har själv erkänt i vilken
tacksamhetsskuld han står till
impressionisterna, närmast då till Pissarro och Sisley,
vilka han betraktar som sina egentliga lä-
rare. Han började måla omkring 1902,
och redan då gick han till de motiv, som
han sedan med så stor trohet och kärlek
har odlat, den parisiska banlieuen och det
gamla halvt förfallna, men pittoreska
Montmartre. Han har senare utvidgat sin
motivkrets och med särskild ömhet
skildrat en rad mellanfranska småstäder,
vilkas gamla kyrkor ofta blivit det centrala
i dessa bilder. Och han har dessutom en
gång åtminstone gjort en resa utanför det
egentliga Frankrike, nämligen till
Korsika. Bortser man från de underliga, men
på sitt sätt talande staffagefigurerna i hans
senare stadsbilder, har han väl nästan
aldrig målat människor i egentlig mening.
Däremot känner jag till ett par
blomsterstycken av hans hand, vilka i sin
suggestiva färg och sin mystiskt-romantiska
tolkning av motivet stå ganska nära
Odilon Redons.
531
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
