Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Prinsessan av Sagan och Gustaf Mauritz Armfelt. Av Alma Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alma S öder hj elm
förälskelsen ännu inte hunnit svalna,
levererar han för hennes räkning följande
karakteristik: »Wilhelmina, full af
carac-tere, ferme, vettig, men emportée,
oförsiktig i de momenterne och oförsonlig i
sitt hat — genereuse, men utan
urskiljning, enfin bält illa oppfödd och
hand-hafd» . . . Detta skriver han, när hon
redan i många månader varit mor till hans
barn! Från Paris har han mycket att
skriva om henne och klandra henne för: ». . .
Systern, fastän kall, serieuse och kanske
för sauvage i stor societé har en
admi-rable conduite, dess application för att lära
är utan exempel och kanske litet skadelig
för dess hälsa.» Något senare:
»Wilhelmina är lancerad i karrièren och finner det
något fatigant, men vid hennes år bör man
njuta världens såkallade nöjen. Hon gör
stor sensation, och les badauds de Paris
hava fått något att gapa på. I dans och
dessein har hon gjort étonnante progrès.»
När Wilhelmina reser till London,
omtalar Armfelt, att hon var »admirée,
chérie et regrettée». Mycket har han dock
att anmärka: »Ännu så länge har jag ali
satisfaction av vad jag gjort för det
vilddjuret, notabene, när jag först tog mig
af henne, hon visar mig vänskap och
erkänsla och gör vad jag råder henne till.»
»Med Wilhelmina är jag rädd att det
slutligen går på tok», skriver han en annan
gång, »ehuru hennes bref borde rassurera
mig, men där är också en skruf lös, nu
vill hon ej komma hem innan hon är
myndig — och ruinerar sig probablement,
innan hon blir det. Jag håller hjerteligen
af henne, ty hon har caractere, men en
elak education, elaka exempel, elakt
sällskap och gemena tyska romaner hafva i
grund fördärfvat så mycket godt.» -— »Om
hon ej är ruinerad, innan hon hunnit sansa
sig, så blir hon ändå den enda som har
förstånd och conduite i familjen.»
Det är av prinsessans egna brev man får
den bästa bilden av henne, och de ha utan
tvivel samstämmighet med Armfelts
uppgifter, även om man hos honom kan se
den hos mannen så vanliga glädjen att
uppfinna angreppspunkter, så snart hans
egna känslor icke hava nog liv för att
nära den subjektiva uppfattningen.
Vi få väl tänka oss henne som en
produkt av sin uppfostran, sin miljö och sitt
tidevarv, därtill med starka personliga
affekter. Uppfödd i en värld, som räknade
kärleksförbindelse^ på fingrarna, gav hon
sig tidigt hän i leken. Men hetsig, till sitt
temperament, enveten och utrustad med
intelligens och framför allt med
karaktär, blev hon på sätt och vis den
överlägsna i sitt förhållande även till Armfelt.
Hennes generositet är gränslös. Genom
de många åren har hon inte en enda
förebråelse att göra honom för det som varit
—• ali skuld tar hon på sig, det är hon
som genom sitt uppträdande skänkt honom
mycket bekymmer, det är hon som
åsamkat honom bråk och besvär! Det är hon
som till honom står i en tacksamhetsskuld
utan gräns! Och kommer där in en
förebråelse, så är det icke någon som
stammar ur egoism, den stammar alltid ur
hennes hetsiga längtan efter sitt barn —
och efter honom.
Wilhelmina säger om sig själv, att hon
var dömd att gå från misstag till misstag,
från förvillelse till förvillelse. Säkerligen
hade hon rätt. Åtminstone visar hennes liv
för yttre ögon en räcka av misstag. Furst
Trubetskoj var redan ett år efter
giftermålet avpolletterad, också han mot en
i giftermålskontraktet bestämd summa —
det sades om henne att hon »strödde äkta
män omkring sig i Europa». Nio år
efter, när hon beslöt att ännu en gång
binda sig med äktenskapliga band, blev
även detta ett missgrepp. Hon var
visserligen i nära ett decennium förenad med
sin tredje make, österrikaren
överstelöjtnant von Schulenburg, men hennes böjelse
för bigotteri och övergång till katolicismen
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
