Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvte häftet - Tretjakovskij-museet i Moskva. Av Ivan Faludi. Övers. från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I v an F a 17i di
V. I. S u r i k o v. B o j a r e n Morosovs gemål.
krogen»; den senare är en dyster bild av
förfall: mot himmelens gula kalla ton stå
mörka silhouetter av halvt nedrasade hus,
sjuka, avmagrade hästar. En man sitter
ensam, förtvivlad i en släde — symbolen
för det förkomna, det övergivna ...
Utom sina »ideella» tavlor målade Perov
med förkärlek diktarporträtt. Han förstod
att giva sina modeller skarpt psykologiskt
iakttagna drag, vilka han utläst ur deras
verk. Så verkar Dostojevskij icke blott som
den store tänkaren, den städse i sina
tankar fördjupade författaren, utan också som
den av omsorger tyngde familjefadern, en
man som kvald av sjukdom och nöd måste
arbeta feberaktigt för att fullborda sitt livs
stora verk. Detta porträtt ger lika mycket
till studiet av Dostojevskijs psyke som hans
stora romaner, den som skall skriva om
den store skriftställaren måste också ha
sett Perovs tavla.
I. Kramskoj och de båda Makovskij
kunde icke nå upp till denna Perovs
psykologiserande konst, varken i sina
landskapsbilder eller i sina porträtt, men i
tekniskt hänseende stå de minst lika högt.
Hos Ilja Repin, den störste realisten
bland dem alla, kommo också de rent
måleriska uppgifterna, frågan om kolorit och
teknik i förgrunden. Repin är konstnär
alltigenom, och det sociala har för honom aldrig
varit så viktigt som de ideella problemen och
målarens yrkesteknik. På tonen i hans
tidigaste verk (»Skeppsarbetare», »Vila» m. fl.)
märker man hans ivriga strävan efter
herravälde över tekniken. Han valde sina ämnen
fritt ur historien och livet. Det sociala trädde
i förgrunden i »Duellen» och
»Arresteringen», men icke som propaganda; däremot
visade han sin verkliga kraft i »Tsarinnan
Sofia», i »Zaporogerna» och i »Ivan den
förskräcklige», där han icke blott ger en
överlägsen karakteristik av sina personer utan
också med mästarhand träffar
tilldragelsernas psykologiska innebörd. Hans porträtt
skänka en noggrann bild av Rysslands
historia under de sista femtio åren. Inte mindre
än tjugo statsmän har han avbildat levande
porträttlikt och strängt realistiskt. Mest
lyckat är väl porträttet av greve Witte.
På annat sätt gjorde sig tidens ideer
gällande i V. Surikovs konst. Han ägnar ali
sin uppmärksamhet åt de andliga
upplevelserna och fördjupar sig så intensivt i sina
gestalters tidsålder att det historiska i ämnet
ofta blir till historiepsykologi. Repin
lämnade i sina historiska tavlor mycket
utrymme åt det personligt upplevda, Perov verkar
å andra sidan mycket ofta anekdotmässig.
Surikov däremot ger i sin »Skyttarnas
dödsstraff» liksom i »Bojaren Morosovs gemål»
en verkligt storvulen episk framställning sedd
med psykologisk skarpblick. Den som
kunnat taga ut alla dessa olikartade typer och
tränga ned i djupet i det av dem upplevda,
den måste äga en ovanlig förmåga att gripa
det väsentliga och förstå den tidens ande, en
stark känslighet och en genial iakttagelse-
644
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
