Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Om patografiska studier ur psykiaterns synpunkt. Av Viktor Wigert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor
Wigert
Men där ligger materialet vanligen inom
räckhåll för honom. Han förvärvar det
med metoder, som han yrkesmässigt
behärskar. Annorlunda är det oftast vid
utformandet av en patografi. Här möter
honom den stora svårigheten i förvärvet
av det rikliga källmaterial, som han
behöver, och i kritiken av detsamma. Här är
det historikerns metoder som patografen
skall behärska.
Det gör han väl i regel icke. Att
historisk och psykiatrisk fackutbildning äro
förenade hos samma person torde höra till
de stora sällsyntheterna, om det ens kan
tänkas ha förekommit. Då en patografisk
framställning måste vila på väl
dokumenterade fakta, måste patografen i första
hand stödja sig på historiens fastställda
resultat. Men den patograf, som skulle nöja
sig därmed, skulle i regel icke komma
långt. Just de fakta, som kanske äro
betydelsefullast för honom, ha ofta för
fackhistorien tett sig oväsentliga och
insigni-fikativa. De ha värderats och befunnits
värdelösa för historikerns ändamål. Så
måste patografen återgå till det primära
källmaterialet och själv uppskatta värdet
för sin speciella uppgift av de detaljer han
där kan finna. Men för källkritiken är han
säkerligen i de flesta fall hänvisad till
samarbete med fackmannen.
Ett material, som med rätta anses
betydelsefullt för patografen, är de
auto-biografiska anteckningar, som kunna
finnas tillgängliga. Förvisso är ett sådant
material av största värde, men icke heller
det får användas utan kritik. För
psykiatern, som är van vid att lyssna till
människornas subjektiva skildringar av sina
egna öden, som är van att se dessa öden
genom den förtrollade kikare, som de
själva begagna när de se på sitt
förgångna, är kritiken naturlig nog. Han lär icke
falla för den frestelsen att acceptera
oreserverat, lika litet som för den att helt
förkasta, emedan större eller mindre opålit-
ligheter finnas. I varje fall kan han
avvinna ett sådant material värdefulla
upplysningar rörande det sätt, varpå
vederbörande i författandets ögonblick såg på
sig själv. Och det kan vara målande nog.
Långt större vanskligheter erbjuder det
att ur ett litterärt eller konstnärligt
material tränga fram till de psykopatologiska
drag, som kunna finnas hos dess skapare.
Även om konstnären i sin konst ger ut sig
själv, så framträder hans bild där bruten
genom fantasiens oregelbundna prisma,,
vilket »förstorar och förminskar, särlägger
och förtätar de psykiska företeelserna»,
precis som sjukdomen kan göra. Här
kunna dock själslivets innersta helgedomar stå
vidöppna och det eljes osynliga ta gestalt,
det ljudlösa bli hörbart för den som
förstår att se och höra. Men risken att se eller
höra fel är överhängande. Om patografen
icke själv behärskar litteraturforskarens
metoder, gör han klokt i att anförtro sig
åt dennes ledning. Utan den belysning, som
vinnes genom en vanlig personhistorisk
analys, är det också lätt att komma på
avvägar.
Den bild vi ur källmaterialet vinna av en
människa, som levat i en förgången tid,
få vi emellertid icke betrakta isolerad
från sin samtid; den måste ses i sitt
samband med den omgivning, med den
världsuppfattning, med de kunskaper och med de
fördomar, i vilken hon utvecklat sig och
levat. Försummelser härutinnan leda till
grova misstag; själsliga fenomen, som i
vår tid ha en betydelse, ha haft en annan
i en förgången tid. Hur skapade icke t. ex.
medeltidens religiösa extas i förening med
dess substantiella åskådningar om
andevärlden förutsättningar för visioner och
uppenbarelser, som vår tid endast under
särskilda individuella och yttre betingelser
sällan om ens någonsin repeterar.
Helgonens umgänge med den heliga jungfrun
och änglarna, djävulens uppträdande i
konkret form, hela den religiösa världens
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
