Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Comédie-Française. Av Kjell Strömberg. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Comédie-Fra n ç a i s e
Teatern vid Rue de V Ancienne C o m è d i e.
privilegium som förut tillhört truppen i
Hotel de Bourgogne. Man spelade på
delning med La Grange som allsmäktig
ledare de facto, om än ej pro forma. Från
detta år räknar också Comédie-Française
sin upprinnelse, ehuru namnet är av något
senare datum.
Salle Guénégaud måste snart överges.
Attacken kom denna gång från det
präst-styrda och skuggrädda Sorbonne, som inte
ville ha en syndig teater inpå knutarna av
sitt nyaste förvärv, Collège des Quatre
Nations, d. v. s. Franska Institutets
nuvarande byggnad vid Seinekajen, på
platsen för det i saga och hävd ryktbara Tour
de Nesle. Lyckligtvis stod längre upp på
Rue Mazarine, nära hörnet av nuvarande
Boulevard S :t Germain, en ny
teaterbyggnad så gott som färdig, också ett f. d.
bollhus, och här förblev
Comédie-Fran-çaise, som nu officiellt antog detta namn,
bofast i över åttio år, eller från 1689 till
1770. Själva fasaden med en vilande
Minerva i reliefskulptur finns ännu kvar,
mitt emot det samtidigt öppnade och ännu
existerande Café Procope vid Rue de 1’An-
cienne Comédie — så kallades gatans övre
del sedan Thalia åter dragit sina färde.
Huset har sedan dess tjänat som
målar-ateljé åt bland andra den store David och
Horace Vernet. Nu är det inrymt ett
bokmagasin på platsen för den forna scenen,
där ännu bjälklag och stöd för
kulissvagnar finnas kvar, medan salongen
förvandlats till en ruskig ljus- eller rättare sagt
bakgård mellan svartnade och fuktfrätta
murar. Denna teater var det dåtida
Europas största och elegantaste med plats för
i 500 à 2 000 personer; man stod på
parterr, därför kunna endast runda siffror
anges. Invigningsprogrammet, onekligen
mycket representativt, upptog Racines
Phèdre — med m :lle Champmeslé i
titelrollen —- och Moliéres populäraste fars,
Le médecin malgré Ini. Tyvärr har man
ingen bild kvar av salongen, men den
skildras i samtida memoarer som
utomordentligt trivsam, och på bägge sidor om
rampen utbilda sig de mer eller mindre
ärevördiga traditioner på gott och ont,
som sedan förblivit karakteristiska ej
blott för den franska nationalscenen utan
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
