Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kulturen är äldre än människan. Av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kult ti ren dr äldre än människan
riska Östafrika, samt Grimaldi-rasen, som
starkt erinrar om nutidens negrer.
När vi söka bakåt genom tidsåldrarna
för att finna begynnelsen till vår egen
människoart, Homo sapiens, möter oss en
säregen situation. Vi böra öppet erkänna,
att denna moderna människoform, så vitt
vårt vetande hittills sträcker sig, står
ganska rotlös. Den äldre människoart, Homo
neandertalensis, som vi träffa i den äldre
paleolitiska tidens eller, geologiskt talat,
den sista interglacialtidens avlagringar,
synes vara helt skild från den sista
nedisningens och senglacialtidens Homo sapiens.
Neandertalmänniskan gör med sitt låga,
platta skalltak, sin tillbakasluttande panna,
sina massiva ögonbrynsbågar, det
framskjutande käkpartiet och saknaden av den
moderna människans hakutskott ett
primitivt, man torde med skäl kunna säga, i
viss mån djuriskt intryck. Nästan alla
anförda karaktärsdrag återfinnas mycket
starkare accentuerade hos de antropoida
aporna, speciellt schimpansen, men framför
allt liknar neandertalaren, som vi nedan
skola se, i hög grad de bäst kända
Anthro-pus-formerna, Pithecanthropus och främst
av alla Sinanthropus. Uppenbart är att vi
med Homo neandertalensis nått ner till ett
primitivt människostadium. Mycket har
skrivits över spörsmålet huruvida
någonstädes i nutiden ättlingar till denna urmänniska
ännu kvarleva. Även om neandertaloida
drag kunna spåras på ett och annat håll
bland nutidens folk, synes det föga sannolikt
att neandertalaren är stamfar till Homo
sapiens. Snarare har man gissat, att den
moderna människans förfäder bebott någon
ännu ej utforskad del av jorden och att
Homo sapiens gjorde sig gällande i Europa
först under senare delen av den sista
istiden.
Neandertalmänniskan är
karaktärsfossi-let för den äldre paleolitiska tidens
avlagringar i Europa, särskilt i Frankrike och
Tyskland. Men dess utbredningsområde
Skallen av Homo
neandertalensis.
sträcker sig från Gibraltar i väster
måhända helt till Palestina i öster, och fråga
är t. o. m. om ej skallen från Broken Hill
i Sydafrika, som gett upphov till
lokalnamnet Homo rhodesiensis, naturligare
kan anslutas till den välkända europeiska
neandertalmänniskan.
Endast i förbigående skola vi här nämna
Homo heidelbergensis, representerad
endast av en välbibehållen underkäke, som
1907 träffades vid Mauer nära
Heidelberg i gammalkvartära sand- och gruslager
på 24 m. djup under jordytan. Særgel,
som 1928 undersökte frågan om detta
fossils ålder, hänför det till en av de tidiga
interglacialperioderna. Mauer-käken har
en väl bevarad rent mänsklig
tanduppsättning, men dess haka sluttar ännu starkare
än hos Neandertalmänniskan och erinrar
i detta hänseende om
Anthropus-formerna, närmast den bäst kända Sinanthropus.
En aldrig så vackert bevarad och
fullständig underkäke räcker ej till för en
systematisk orientering.
Nästan lika litet kunna vi säga om den
sydengelska Eoanthropus dawsoni med rätt
talrika skelettrester, vilka dock delvis
synas motsäga varandra, så att det rent av
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
