Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk skönlitteratur i Finland
som en liten försvinnande atom i naturens
stora kosmos, men en annan instinktiv känsla
vägrar att erkänna naturen som annat än
bilden på ögats näthinna. Syster Irene, som
varje afton, robust och röd och föga vacker, står
vid hans säng, synes honom som en
personifikation av hans animala livsvilja, som reser
sig till protest mot det överreflekterade i
hans väsen — denna animala livsvilja, som
ser något värdefullt i varje upplevelse
oberoende av dess halt.
Buddhisternas heliga böcker visa huru
människan kan nå befrielse från
sinnesvärldens förvirrade kaos och ingå i det absoluta
varat; det högsta trappsteget på denna
övningarnas väg är utslocknandet, Nirvana.
Eklund talar i sin bok om »stunder vilka
stått isolerade i den bullrande livsfloden,
sällsamma dröjande fläckar i tiden, från vilka
förklaringen och insiktens möjlighet tycktes
skymta i högtidsstilla luft». Han låter sin
döende hjälte drömma om befrielsen från det
tillfälliga och om föreningen med det
absoluta; det finns en ton av dödsmystik i denna
bok: döden blir honom ett panteistiskt
försjunkande i alltet — sådant som Heidenstam
tolkade i »Jairi dotter»:
Ack, som ett hjärta längtar
hem till sin moders hus,
allt vad vi samlat trängtar
att försjunka begravet
djupt i det kaos, där färgen
klarnar till solars ljus.
Vi bli stormen på havet,
vi bli stjärnan på berget,–
R. R. Eklund är den typiske
intellektualisten, tillvaron upplöser sig för honom i
filosofiska begrepp. Han känner ett starkare
behov än mindre intellektuella diktare efter en
motvikt härtill och söker därför upp ord med
nästan kroppslig tyngd och must. I sin
förening av intellektualitet och åskådlig form
bär R. R. Eklunds högtstående dikt ett
vittnesbörd om konstens paradox: att söka ge det
allmänna genom det enskilda, att låta tankar,
som omspänna världar, susa i en enda liten
bild, som havet i snäckan.
Meditativ och inåtvänd är också en
novellsamling Pilgrimsfärden, som utgivits av en
debuterande författare Bertel Kihlman.
Hans bok handlar icke om gärningar, vilka
växa fram ur en spänstig vilja, utan om
tankens kval och vällust, om den kontemplativt
anlagda människans kamp att hävda sig i
Henrik H i l d é n.
världen. Icke utan skäl bär boken som motto
Frödings ord om »en fånges olovliga lust att
göra sig fri». Det gamla temat:
motsättningen mellan drömmen och verkligheten går
igen i alla noveller: i historien om stackars
herr Anander, vars vardagstragik springer
fram ur det beklagliga faktum att han är så
pinsamt kort, i den trista historien om fru
Österberg, som arbetade dag och natt för
sin lille gosse och så miste honom genom en
olyckshändelse, samt främst i den långa
självbiografiska novellen »Pilgrimsfärden».
Det är särskilt denna novell som väcker
respekt och ger anledning till de bästa
förhoppningar angående denne debutants
framtidsmöjligheter. I »Pilgrimsfärden» finns det
en rykande intensitet; den återger alla
skiftningar i ett själsliv, som än sjunker ned i
hopplöst missmod, än kastar sig över i en
strålande livslust och ett pärlande
skämtlynne; den är ett stycke levande kött, skuret
rakt ur hjärtat på en levande människa som
det pund Shylock krävde. »Pilgrimsfärden»
är en av de bästa noveller som under den
senaste tiden skrivits på svenska i Finland.
Kihlmans mästare har icke varit någon av
de sista dagarnas heliga, varken Lawrence,
Huxley eller Proust; han hör mera ihop med
de svenska realisterna under 1900-talets
första decennium; om man ville hänvisa till
någon särskild författare bland dem, så skulle
6S9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
