Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Wilhelm Peterson-Berger. Några drag i hans tondiktning. Av Sten Beite
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W i l h e l m Peterson- Berger
Arnljot. Forstå akten.
Kungl. Teaterii. igio.
Så upplevde han Wagners konst och
såg hans strid för sin tyska
musikdramatik, och från samma utgångspunkter har
P.-B. fört sin egen strid, som varit hård
nog. Men framför allt anammade han
Wagners konst som allmänmänsklig och
som konst, uttrycket för vitala, andliga
livsfunktioner, och betraktade striden som
en strid mellan »musernas konst» och
»sirénernas», mellan musikdramat och
den ständigt på sitt eget förfall arbetande
konsertoperan.
Den starka ungdomsupplevelsen härav
ligger bakom de verk, där han i den
dubbla egenskapen av diktare och kompositör
för första gången trädde i föregångarens
spår: kantaten Sveagaldrar (1897, vid
Oscar II :s tjugufemårsjubileum som
regent) och operan Ran. Texten till den
sistnämnda utkom 1898, och fem år
senare ägde premiären rum.
Här spelar Wagnerupplevelsen rollen
av direkt inspirationskälla. Idén är själva
motsättningen mellan musiken som ett
idégestaltningens medel, konsten som den
sanna och livsspeglande och Rans
sinnesdövande, i rusfylld glömska försänkta
konst. Handlingens yttre likhet med
Tannhäuser, de väl svårgripbara
abstraktionerna och det medeltidstunga, ställvis alltför
teatraliska språket till trots äger den
sceniska framställningen oförnekliga
förtjänster. Och i hjältens, Waldemars,
gestaltning, hans konflikt med sig själv vid
vägskälet mellan drömvärld och
verklighet, finns det något upplevat, något av
upphovsmannens egen brottning med
problemen, som griper även då varken
åskådning eller formulering mognat. Och det
finns framför allt något annat: musiken.
Den är märkligt mogen och i sin nordiska
och folkliga balladton märkligt owagnersk.
Det är som helhet en germanskt
hjältestämd, av frågandets och sökandets patos
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
