Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Akseli Gallen-Kallela. Av Nils-Gustav Hahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A k s e l i Gallen-Kallela
Symposion. Olja. i 8 g
markerar nervernas spänning; där är
påträngande liv i porträttens realistiska
skärpa samt målerisk must i naturemortet
av flaskor och glas. Karl Warburg har
skrivit några kongeniala ord om bilden:
»en målerisk psykologi, som erinrar om
innebörden i vissa ryska romaner.»
Meditationen över timlighet och evighet
utgör den gallenska symbolismens kärna.
Detta väsensdrag vill konstnären uttrycka
med symfonisk bredd i mausoleifreskerna;
de bli den största manifestationen av
nittiotalsandan i Finlands konst. Men dessa
muralmålningar ha själva mött en tragisk
förgängelse. Genom något fel i muren
började de inom kort utplånas, ytterligare
härjades kapellet av eld 1931; först då detta
skrivs har man skridit till åtgärder för att
återställa konstverken i deras ursprungliga
skick. I dag är det likväl endast de
bevarade oljefärgsstudierna som ge
utgångspunkt för en uppfattning om deras
totalverkan.
Gravkammarfreskerna komponerades li-
ka skenbart fritt och ändå logiskt i
sammanhang som den stora
campo-santo-före-bilden i Pisa. Gallen-Kallelas »Dödens
triumf» är en följd av syner som en efter
en tagit form i hans diktande bildfantasi,
förenade av en gemensam ton i lynnet mer
än av någon viss religiös ’eller filosofisk
åskådning. De äro uppdelade i två
bildsviter som tvångslöst sammangå och
orkest-ralt beledsaga varandra. På tre väggfält
till höger om ingången målade
Gallen-Kallela döden som människolivets
förhär-jare, till vänster utfyllde han de
motsvarande ytorna med visioner av dödens makt
över naturen och människornas verk.
Ovanom dessa tredelade bildcyklar
framställde han Kosmos och Edén. Uppe i
valvkapporna avbildade han Finlands olika
trädslag och örter.
Det börjar med en fördrömd melodi,
susande som myggsången en sommarkväll.
Döden är bara där som en aning: ett
försommarlandskap, en bågskytt riktar sin pil
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
