- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiofjärde årgången. 1935 /
120

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl G.

Laurin

Nils Johannisson.

gick med pukor och trumpeter. Regissören,
som också satt »Jungfruburen» i seen, var Nils
Johannisson, och det kan sättas i fråga,
om uppförandet ej i spel, sång, dans, dräkter
och dekorationer hör till det praktfullaste
och inom sin art stilfullaste man kan få
se på europeiska operettscener för
närvarande. Pjäsen var uppsatt i österrikisk barock
och, som visst är det rätta i fråga om
nuvarande operetter, förlagd till Ungern.
Tiden är 1800-talets mitt. Den fordrar
krinoliner, och det ha damerna nu icke så mycket
emot som för en trettio år sedan, då
primadonnan i en sådan pjäs, som handlade om
krinolinen, nekade bära en dylik. Och låt
vara att den ej är funktionalistisk, men den
gungar bra vackert. Tiden och platsen tilläto
också något så särskilt för operett lämpat
som tillvaron av ädla gentlemannarövare.
Hjältinnan var Jadja Milewska-Palotay—
fru Margit Rosengren. Hon hade de för en
operettsångerska obestridliga förtjänsterna:
skönhet och sångkonst. Med sina miljoner och
med sin välbildade gestalt var hon icke snål
utan gav sig i sin frikostigaste toalett ■—•
gissa hur den var — på nåd och onåd åt
den rätte, spelad med pälsmössa och den
rätta aplomben av Lars Egge. För den
burleska komiken svarade som den obligate
aristokrat-idioten baron Vilmos Oroszy—herr
Carl-Gunnar Wingård och för den mera folk-

lige rövaren Bambuschek—herr Erie
Gustafson, en typ för den ofarliga grymheten.

Operetten har bibehållit det i erotik och
livsföring något enklare parallellpar,
gracio-son och graciosan, som de kallades i den
gamla komedien, och graciösa i ordets
egentliga mening är det rätta namnet för
Anna-Lisa Ericson. Det är sällan man kan få se
denna operettyp så fulländad, hon var den
lätt stiliserade, delikata tokan i sin högsta
form. Men hon hade här det om ej väl så
dock förnämt klingande namnet grevinnan
Mizzi Pottenstein. Hjältinnan-furstinnan var
så fin, att en grevinna kunde bredvid henne
representera den enklare erotiken. Operetten
gick med riktig kläm. Här kan man
verkligen tala om drillad trupp. Är ej Nils
Johannisson der General-Feldmarschall?

Kyss mig! Värdet av denna uppmaning
beror i allra högsta grad på den anda, i
vilken den framställes. I »Embrassez-moi»
av Tristan Bernard och Yves Mirande,
i höst med titeln Kyss mig given på
Komediteatern, var det en ung något ouppfostrad
herre, Monsieur Boucatel—herr Björn
Berglund, som framställde åtlydnaden som
villkor för att han skulle låta en förnäm, av
skulder överhopad familj få bo kvar på sitt
gamla familjegods. Man skulle kunna citera
Emilias ord i »Othello», då Desdemona
frågade henne, om hon ville bedraga sin man
för hela världen. Emilia svarade: »Världen
är mäkta stor. En härlig lott för litet brott.»
En kyss för ett historiskt slott ansågs ej
så farligt av de grevar, grevinnor och
mar-kisinnor, som bodde där. De hade till och
med alla med entusiasm instämt med
Emilia. Dock Mademoiselle Aurore de
Champa-vert, den skuldsatte markisens syster,
spelad av Alice Eklund, var i högsta måtto
förnäm. Hon ogillade redan absolut, att hennes
brorson till tack för att hans krigskamrat,
vinhandlaren Boucatel, betalt hans
spelskulder skulle inbjudas till Champavert. Men
kanske vistelsen på slottet, så kort den än
var, hade förädlat Boucatel i hennes ögon.
Nog av, i, med och under själva kyssandet
blev den förtjusande men ej alldeles unga
Aurore blixtkär i Boucatel, och teaterkyssen
förvandlades till en nästan barnförbjuden
biografkyss. Aurores engelske gudfader Lörd
Ashwell kommer till slottet, adopterar
Boucatel och skänker honom en — förmodligen

120

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:05:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1935/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free