Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Jean Sibelius. Till mästarens sjuttioårsdag. Av Sulho Ranta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yean Sibelius
matisk och lyrisk är denna havsdikt, ett
av de mest överraskande, geniala
resultaten av Sibelius sångproduktion. Alla känna
vi sånger sådana som Var det en dröm?,
Den första kyssen, Flickan kom, Svarta
rosor, Säf, säf susa, men långt mindre
bekanta äro exempelvis En slända (Levertin),
Jubal (Josephson), eller Teodora
(Gripenberg), alla tre verkligt underbara sånger.
Sibelius sångproduktion innehåller en hel
bouquet musical, en svit blomstersånger,
en lätt barcarole (Ett spån på vågen),
en rococoelegant Trianonfantasi vid sidan
av Höstkvällens doloroso och disperato.
Och nämna vi i detta sammanhang
hans pianokompositioner och smärre
stycken för violin, kunna vi säga, att lyrikern
Sibelius är lika överraskande mångsidig
som den monumentale dramatikern.
Börjande från ungdomstidens impromptun,
vilkas ton är så äkta finsk, till Coupleterna
och Boutaderna (op. 34), Chant sans paroles
och Berceuse (i Pensées lyriques, op. 40)
ända till de mera finskt orienterade små
tondikterna från en senare tid (t. ex.
Granen) innehåller hans pianoproduktion allt
det som man endast kunde vänta sig
finna hos en »miniatyrmästare» med ett
utomordentligt sinne för nyanserna. Det
är strängt taget egendomligt, att hans
smärre violinkompositioner utföras så
sällan. I sin ungdom spelade han själv violin,
och alla de verk han skrivit för detta
instrument äro karakteristiska, tonande
me-lodiösa, tacksamma att utföra och ofta
långt mindre svårtillgängliga än hans
egenartade pianokompositioner.
Här kunna vi ytterligare nämna två
kompositioner för stråkinstrument,
kvartetten Voces intimæ och en
violinkonsert; de kunna nämligen betraktas som
en övergång till de verk som skola beröras
i sista avsnittet av denna artikel. Det är
icke lätt att komma nära den egocentriska
tankevärlden i Voces intimæ, den är
ganska svårförstådd, och trots att den
innehåller autobiografiska element kan
den inte liknas exempelvis vid Smetanas
Aus meinem Leben. Den är inte heller
kammarmusik i ordets vanliga betydelse:
Sibelius har valt dessa fyra instrument
till tolk för sina tankar, emedan han önskat
tala intimt; i annat fall hade det
otvivelaktigt något dystert hållna verket lika
väl innehållit materialet till en symfoni.
Violinkonserten åter är en av de mest
storstilade i sitt slag, den må ställas vid
sidan av nästan vilket liknande verk som
helst. Den är — med betraktande av
kompositionsarten — framför allt musik.
Redan kadensen, som i vanliga konserter
endast är ett virtuosmässigt
skicklighetsprov, innehåller i den första satsen de
centralaste tankarna i hela kompositionen,
den s. k. utvecklingen. (I förbigående sagt
behöver man endast analysera denna del
av verket för att finna, vilken formens
mästare Sibelius är vid sidan av allt annat.)
Verkets andra sats är kanske det
vackraste »verkliga adagio» Sibelius någonsin
skrivit. Då han skrev sin violinkonsert
var hans ungdoms Sturm och Dräng länge
sedan förbi, han var redan då, för trettio
år sedan, en stor personlighet.
Ovanstående, tyvärr alltför kortfattade
antydningar om den jubilerande mästarens
produktion torde trots sin
knapphändighet ha ådagalagt, inom vilka oerhört
vidsträckta områden Sibelius rört sig under
sin verksamhet som kompositör. Jag vågar
säga, att han vore en stor tonsättare, även
om han inte skapat sina symfonier. Grieg
skrev ju inte en enda symfoni, och trots
detta anses han — och med rätta — för
Norges störste kompositör.
De utsikter, som öppna sig för oss, då
vi stå inför Sibelius symfonier äro utsikter
över ett underland. Några av dem äro oss
välbekanta och förtrogna: den första
symfonien kunde vi finnar utan vidare kalla en
Kalevalasymfoni, ehuru den inte bygger på
641
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
