Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Tre generationer. Johan August — Artur — Gunnar Hazelius. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre generationer
På dödsbädden. Teckning av Gunnar Hallström.
sig, i praktik lika mycket som i teori, i
tjänst hos också mycket ovälkomna
plikter, framför allt den att enligt faderns
önskan ägna sig åt att realisera hans idéer.
Gunnar Hazelius lämnade de
politiskhistoriska studier och de förberedelser till
politisk verksamhet, som hela hans intresse
gällde, för att bereda sig till den i hans ögon
förpliktande nya uppgiften; och när Artur
Hazelius år 1901 avled, lämnade sonen
omedelbart Uppsala och sina ej ens fullt
avslutade licentiatstudier — sin examen
lyckades han visserligen få färdig efteråt
— för att bli den ene av Nordiska Museets
intendenter och Skansens chef. När sedan
hans arbete på att genomföra faderns
program strandade på den övriga
museiledningens motstånd, var han emellertid
beredd att gå dit det verkliga intresset
kallade — Svensk Tidskrift var avsedd att
uppstå eller återuppstå under hans
ledning; men hans tid var då ute. Så länge han
levde, var denna av genomreflekterad plikt-
känsla och insikt styrda målmedvetenhet
bestämmande för hans liv.
Med denna helt naturligt mycket
skisserade teckning har jag närmast velat
ställa var och en av de tre generationerna
emot de övriga i fråga om allmän
karaktärsläggning, velat visa begränsningen i
deras av naturen givna gemensamma arv.
Min andra uppgift skall nu bli att visa,
huruledes de hade mycket mer gemensamt,
när man i stället för att tala om natur
frågar om kultur, om inverkan från
gemensamma kulturströmningar och lojalitet
mot dem, om inverkan från en känsla av
andlig samhörighet. I själva verket är
detta så uppenbart att det ej kräver många
ord.
Det gemensamma arvet i åskådning kan
helt kort betecknas som den nordiska
romantikens. Att detta var fallet med Johan
August Hazelius framgår redan
tillräckligt tydligt av det föregående; prägeln var
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
