Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Papyrusfynden och den grekiska litteraturhistorien. Av Gudmund Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Papyrusfynden och den grekiska l itterat ti rhistorien
Ur ett tal av Hypereides. Papyrusrulle i British Museum.
eller eventuellt hjälp av en lyckligare kollega.
Men triumfen är dock, när han kan bevisa,
att brottstycket hör till något av dessa
försvunna mästerverk, vilkas berömmelse i
den sengrekiska kulturen överlevt dem själva.
Nu vidtager arbetet att om möjligt återvinna
något av det förlorade; kanske har en kolumn
brutits på längden, så att det i början på varje
rad fattas ett ungefärligen bestämbart antal
bokstäver, men vilka? Detta ifyllnadsarbete
sätter kombinationsförmågan på svåra prov
och ger dessvärre också upphov till särdeles
olika förslag. Det sorgliga är, att ju
originellare diktverket var, ju mer fascinerande
därför de bevarade resterna, desto hopplösare
blir det att restaurera den förlorade helheten
på ett övertygande sätt.
Innan vi övergå till att något närmare
skärskåda beståndet av litterära papyrer,
må slutligen nämnas, att sådana tyvärr endast
till en mycket ringa del äro att söka i nordiska
bibliotek. Åtskilligt har likväl publicerats från
Lund och framför allt från Oslo.
II.
Den grekiska diktens första och mest
frejdade skapelse stod även i Egypten över ali
tävlan. Ingenting kan klarare ådagalägga
Homeros’ överväldigande betydelse än det
förhållandet, att av i runt tal 1.500 hedniska
litterära papyrer över 300 tillhöra Iliaden.
Odysseen följer på långt avstånd, och den
därnäst rikast företrädde auktorn uppvisar
redan icke mer än 55 nummer. Knappast
mindre betecknande är, att icke någon bland
de övriga hos de gamle omtalade s. k. kykliska
hjältedikterna dukit upp bredvid dessa 300
Iliaspapyrer, och icke heller finna vi spår
av några andra versioner av Iliaden än den
hävdvunna.
Den nyss omtalade författare, som med 55
papyrer följer i frekvens näst efter de
homeriska epos, är Demosthenes. De attiska talarna
äro över huvud väl representerade — sålunda
den eljest icke till vår tid bevarade Hypereides
— vilket sammanhänger med antikens varma
intresse för den retoriska framställningens
konst. Det ojämförligt viktigaste tillskottet
till prosalitteraturen är dock Aristoteles’ skrift
om Athens statsförvaltning, ett av de
märkligaste fynd, som någonsin gjorts i
Medelhavskulturens mark; ty därmed upprann en
ny och rik källa för kunskapen om en av det
gamla Greklands mest egenartade och
skickelsedigra skapelser, den athenska demokratien.
Men vi återvända till den klassiska poesien.
Av hela den rika lyriska produktion, som
utvecklades i Grekland under perioden från
Homeros och in på 400-talet, Perserkrigens
och den athenska stormaktens århundrade,
hade den byzantinska traditionen till slut
behållit ett enda: Pindaros’ kantat till
segervinnare i de allgrekiska idrottstävlingarna.
Särskilt bitter är förlusten av den lesbiska
visdiktningen, och här väckte papyrusfynden
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
