- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
106

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En italiensk renässansarkitekt. Av August Hahr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

August H ah r

stadens traditionella palatstyp och det såväl
till rumsplaner som fasader. Den tredje
fasadvåningen säger förf. vara ett senare
tillägg, en mening som Grimanipalatsets
monograf G. Boschieri beträffande detta
redan förfäktat. Den långsträckta
planbild-ningen med betoning av centralaxeln
återgår även i Pompei och Canossa i Verona, men
är där regelbundnare. Här hänvisas till de
avlånga palatsplanerna av 1400-talsmästaren
Francesco di Giorgio och till typens
härledning genom Venedig-Byzans från Rom och
Grekland.

Huru förf. ej lämnat någon möda ospard att
på ort och ställe uppsöka så många monument
som möjligt, få vi talrika bevis på, men att
detta kan löna sig i en sen upptäckt av ett
dylikt, som ansetts alldeles utplånat, är
originellt. Av Micheles enda palatsvilla, La
Soranza nära Castelfranco, har han nämligen
återfunnit den ena av flyglarna jämte andra
rester. Villans plankomposition har
uppenbart studerats av Palladio.

Mästarens verksamhet som
fästningsingenjör ägnas minst lika stor uppmärksamhet.
Sina kunskaper som sådan har han förvärvat
som bröderna Sangallos lärjunge. Redan
1531 prisas han av De tios råd i Venedig
för sin utomordentliga skicklighet, och fyra
år därefter är han ledare för republikens
hela befästningsväsen. Utförligt skildrar förf.
Veronas fästningsgördel, men även om Paduas,
Venedigs och om Micheles och hans
medhjälpares verksamhet i Dalmatien, på Korfu,
Kreta och Cypern berättas in i detalj med
hänvisning till kartor och andra
avbildningar. Sedan Vasaris dagar har han prisats
som vinkelbastionens uppfinnare, en ära,
som likväl enligt författarens mening bör
tillkomma Francesco di Giorgio Martini.
I sin traktat (från 1480-talet) har denne
rekommenderat triangeltorn och
överhuvudtaget befästade vinkelhörn. Enligt professor
Martin Olsson bör man dock knappast här

tala om en enskild mans uppfinning, utan
systemet har mer eller mindre ofullkomligt
prövats på olika håll. Antagligen har det först
av arkitekterna Sangallo verkligen utförts
i den för eftervärlden bekanta bastionsformen,
som även Sanmicheli sedan har tillägnat sig.
Skall man tala om någon ära, kanske den
snarare bör läggas där. I fig. 129 avbildas t. o. m.
en bastionsteckning av Antonio Sangallo
d. y., men i en form med facernas ändar
omböjda, så att en indragning å la spetsen
på en hillebard uppstår. Under 1500-talets
senare hälft kom denna i olika varianter i
bruk, t. o. m. i Sverige, där den från
Norditalien bördige Dominicus Pahr (egentl. De
Pari) använt den vid Kalmar stads
befästning, medan hans broder Franciscus vid
Uppsala slott byggde en ännu i dag, om
ock i ruinerat skick bevarad bastion, den
som uppbär Gunillaklockans stapel. Micheles
betydelse för bastionssystemets senare
utveckling i Europa, i Tyskland, Holland,
Frankrike, står dock alltjämt fast.

Hans verksamhet som civilarkitekt led
naturligtvis intrång genom hans
fortifikationer. Kyrkobyggen fick han t. ex. ringa tid
att ägna sig åt: Cappella Pelegrini i Verona,
utanför staden Madonna di Campagna och
det intressanta, tämligen okända
Lazaretts-kapellet. Pantheon och Bramantes Tempietto
voro på detta fält hans ledstjärnor.

Sanmichelis stil kom att påverka Palladio
och Sebastian Serlio, men vad den redan under
renässansen betytt utom landets gränser,
har förf. föga vidrört. Vi spåra den även i
Nederländerna, Frankrike, Nordtyskland,
t. ex. i Höga porten i Danzig, ja, även i
Skandinavien. Men avhandlingens förtjänster
äro stora nog ändå. Den vittnar om
kring-synthet både i renässansens och antikens
konstvärld och om författarens förmåga att
reda ut dylika problem t. o. m. av rätt
invecklad art, och den torde utan tvivel bli ett
verk av internationellt värde och intresse.

106

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:32:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free