- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
294

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Juho Rissanen. Av Brita Ysabel Gustafson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brita Y s ab el Gustafson

Studie. Teckning i kol och
pastell. 1908.
I privat ägo. Helsingfors.

Denna tavla finnes numera i museet i
Budapest.

Det andra barndomsminnet var minnet
av en straffånge, som med halsjärn och
handbojor stod fastkedjad vid skampålen,
medan folket smädade honom och en liten
flicka kom fram till honom med slantar.
På den slutliga kompositionen (Ateneum,
Helsingfors) synes en man i trefjärdedels
figur med bart bröst, grova röda händer
och bruna byxor. Skampålen är klart röd,
ansiktet är vackert tecknat, bakgrunden
grå. Kedjorna äro dekorativt utförda.
Också denna komposition kännetecknas
av en utomordentlig sparsamhet i fråga om
uttrycksmedel.

Åren närmast efter världsutställningen
företog Rissanen ett par resor till Italien.
De bildade upptakten till de resor, som
sedermera kommit att förlängas till
vistelser. Sedan många år är konstnären bosatt i
Nizza och avlägger besök i hemlandet
endast då hans arbete fordrar det.

De snart fyra decennier, som Rissanen
levat en europeiskt uppskattad konstnärs

liv, äro fyllda av en stor produktion. Han
har löst monumentala uppgifter både i
Finland och Danmark, bl. a. har han ritat
kartonger för glasmålningarna i Finlands
Bank. Hans stafflimålningar äro också
mycket talrika, men tyvärr av växlande
värde.

Under de tidigaste studieresorna i
Italien lärde han sig att måla al fresco och
fick det smickrande attributet »il Giotto
finlandese». Och vad man än kan anföra
mot Rissanens senare konst, folkligheten
har han aldrig övergivit. Småningom lärde
han sig också att helt behärska
oljetekniken. Men ju svårare saker han lärde sig
att behärska, desto svårare blev också det
konstnärliga givandet. Det är kunnandets
tragik.

I yttre måtto synes Juho Rissanens liv
vara en saga. Den fattiga landspojken,
som i barndomen fick uppleva tillvarons
bottensats av absolut misär, har svårt att i
uppväxtåren fastna för ett arbete, som
garanterar en relativ säkerhet för framtiden.
Ganska sent börjar han mycket diffust
erfara den sällsamma lockelse, som bilder
utöva på honom, och det drar honom in i
yrkesmåleriet. Lyckliga tillfälligheter och
goda människor ge honom möjligheten
att försöka göra bilder själv. Först är det
svårt, men det blir ändå vackert, sedan är
det lättare, men inte längre så vackert.
Fortuna är kanske inte huldast, då hon ger
mest.

Senaste höst var Juho Rissanen i Finland
en längre tid. Han hade installerat sig i ett
stort rum med väggar målade i en stark
och frånstötande blå färg, som han aldrig
själv skulle använda. Det var en mycket
otrivsam ateljé. Men Rissanen lät sig inte
störas vare sig av väggarna eller av de
talrika besökarna, som inte läto honom arbeta
i fred. Hans ansikte med tusen nålfina
rynkor var outtröttligt vänligt, och hans
savolaksiska tal var aldrig sinande. På
ena kortväggen hängde ett självporträtt.

294

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:51:16 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1939/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free