- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
293

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Juho Rissanen. Av Brita Ysabel Gustafson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Juho Ri s s an en

nämnda arbeten som Rissanen på
världsutställningen i Paris år 1900 plötsligt vann
europeisk berömmelse. Han uppmuntrades
med frikostig entusiasm på kritikerhåll,
men det fanns också de, som insågo faran
i detta för ett »naturbarn» som Rissanen.
Och de hade kanske rätt. Paris mådde bra
av att se Rissanens konst, Rissanen borde
kanske inte ha sett det europeiska måleriet.

Här är en jämförelse mellan Akseli
Gallen-Kallela och Rissanen på sin plats.
Både Rissanen och Gallen-Kallela
företräda det nationella, finska måleriet vid
tiden för sekelskiftet, och båda företräda
det bäst just då. Det råder kanske ett
ömsesidigt, ehuru omedvetet, givande och
tagande mellan de båda målarna. Man
behöver bara som exempel anföra moderns
gestalt i Gallen-Kallelas »Brodermördaren»
och Rissanens spågumma för att märka,
huru lika varandra de båda konstnärerna
stundom kunna vara. I detta speciella fall
är det dock tämligen säkert, att
Gallen-Kallela var den givande parten, åtminstone
inte den tagande, då ju »Brodermördaren»
målades redan år 1897 och »Hos
spågum-man» år 1899. Trots sådana uppenbara
likheter mellan Gallen-Kallela och Rissanen,
är dock skillnaden mellan deras
förutsättningar i alla avseenden himmelsvid.
Rissanen brottades med varje linje för att kunna
teckna den rätt, Gallen-Kallela måste
bemöda sig om att inte teckna för rätt.
Rissanen kunde aldrig som människa bliva
annat än savolaksare och tala sitt
landskaps diftongrika dialekt, Gallen-Kallela
var världsman och kosmopolit, fast hans
vilja och längtan gick ut på att vara patriot
både i sitt liv och i sin konst. Som
konstnärer voro cle båda nationella, men Rissanen
blev det för att det typiskt finska var hans
verklighet och Gallen-Kallela för att det
var hans dröm. Rissanen är det nationella
måleriets realistiska representant,
Gallen-Kallela företräder den romantiska
nationalismen. Gallen-Kallelas gestalter ha ibland

G olv tv ätt er skor. 1 g o 8.
Ateneum, Helsingfors.

vissa vikingalater, t. ex. i Kalevala-motiven
»Den stora gäddan» och »Sampos
försvarare», Rissanen skulle knappast någonsin
ha offrat en tanke på en viking, ännu mindre
försökt måla en. Rissanen är expressiv
på grund av sin tekniska hjälplöshet och
sina naiva ögon, Gallen-Kallela på grund
av självtukt och genom att försöka se
bara det, som är svårast att se.

Till Rissanens bästa arbeten från hans
tidigare period höra vidare två
kompositioner, som båda bygga på
barndomsminnen. Den ena är den redan omtalade
kompositionen »Ett barndomsminne» där
faderns död är motivet. Rissanen arbetade
länge och ihärdigt på denna stora tavla,
för vilken akvarelltekniken kunde tyckas
alltför spröd; så monumentala uppgifter
orkade akvarellen inte med. Men Rissanen
lyckades, han lyckades ge bilden det starkt
tragiska patos, som motivet förutsatte.

293

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:25:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1939/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free